Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BEKANTSKAP FRÅN HAJOMS SKANS. 109
jag hann fram, men Popens Per, om ni minns honom, deltog
i striden.»
»Är det den där hvithårige finnpojken, som danskarna
bultade på, så att han såg ut som en död groda, när vi
tog upp honom efter drabbningen? Blef han verkligen
vid lif?»
»Ja då, han blef snart frisk igen liksom alla vi andra;
för Pavo dröjde det dock året om, innan han åter blef
sig lik.»
»Ni äro ett förunderligt segt och härdadt släkte, ni
finnar.»
Under det vi samtalade, hade vi kommit fram till en
aftagsväg, hvilken min följeslagare ville, att vi skulle följa,
och snart uppnådde vi en liten sjövik, där det låg en båt.
»Lägg din säck och vargen i båten, Matti,» uppmanade
mannen, »och klif själf uti, härifrån kunna vi ro till mitt
hem.»
Jag gjorde som jag blef tillsagd, och snart varseblef
jag framom en udde ett slott, så vackert att jag knappast
sett maken därtill under mina färder. När vi landade, kom
en man emot oss, och då han fick syn på vargen, frågade
han, om grefven själf bade skjutit den. Jug tänkte nu på
min gamle husbonde, grefve Sparre, och då grefven gått
några steg förut, frågade jag mannen, som sade sig vara
trädgårdsmästare, hvad grefven hette. Det var verkligen
en grefve Sparre, men icke den samma, jag förut känt,
utan, som jag sedan fick veta, en brorson till den, som
gifvit oss byggnadssedel här i Västerskogen. Jag blef helt
glad, då jag hörde min följeslagares namn, ty tillhörde han
den släkten, då visste jag, att han icke kunde vara falsk,
och att jag skulle få gå, när jag ville. Om han hade menat
allvar med att bjuda mig att stanna hos sig någon tid,
därom var jag icke säker. Jag fick dock snart bud, att
jag skulle gå in i köket för att få mig mat. Rakki skulle
jag taga med mig och sedan begifva mig bort till stora
trappan, där grefven ville tala med mig.
»Matti!» sade han, då jag kom dit, »jag vet, att du
kan se om och laga alla mina vapen. Vill du stanna och
göra detta? Emellanåt skall du få gå med mig till skogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
