Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 MATTIS ÅTERKOMST,
drifvarefinnar, men så tyckte jag, att mannen såg reel ut,
och tänkte, att jag nog skulle reda mig, hur det än gick-
Bördan jag bar var tung nog förut, och då jag ökade den
med vargen, blef den nästan för stor, hvarför jag snart
måste stanna och hvila. Då tog mannen upp en flaska
brännvin och slog litet i en bägare, i det han sade: »Tag dig
en sup, så går det lättare.»
»Tack,» svarade jag. »Jag super ej brännvin.»
»Prat,» återtog han, »drick du, när du blir bjuden! Om
du som du säger är en finne, så super du nog, ty jag har
hört, att finnarna i den konsten ej gifva bönderna efter,
utan tvärtom dricka så länge de kunna stå på benen.»
»Jag vet nog, att svenskarna säga så om oss,» svarade
jag harmsen, »och det finns nog finnar, som göra så, men
icke där jag är bosatt. Hvarken far, Pekka eller Pavo och
icke heller Björn-Jo supa något.»
»Hvad är det du säger,» utropade mannen, »känner du
Pavo Makkran ?»
»Måtte väl det, efter vi följts åt, sedan vi voro pojkar,»
svarade jag.
»Å,» utbrast främlingen, »nu känner jag igen dig,
Matti; vi ha träffats vid skansen under kriget, jag minnes
nu din breda rygg och stora näfvar, hvilka jag afundades dig
den dagen, vi slogos med danskarna vid Hajoms skans,
minns du den?» |
»Måtte väl det! Kors var ni med där?»
»Jag var så, och efter dena dagen drager jag på ena
benet, som aldrig sedan dess har velat följa det andra, eljes
skulle jag icke gått hem i dag. Du kan ej känna igen mig,
som var ung den tiden, men jag erinrar mig nog Spakens
och Stjärnholtz” spejare, de tre svensktalande finnarna hade
nog alla knektar vid skansen reda på. Nu, Matti, blir du
hos mig en tid, men hvarför följde du icke med kungen?»
»De tyckte jag var för gammal, kan jag tro, och icke
ville jag heller.»
»Så är det också med mig,» återtog främlingen. »Jag
ville ej vara med de andra, då jag icke kan röra mig som
förr, men ledsamt är det! Ni klådde dansken i all hast.
Var du med?» — »Med var jag, men icke fick jag något
tillfälle att slåss. De våra jagade undan danskarna, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
