Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY FAMILJEMEDLEM. 117
nödvändigt måste göras, arbetar man under tystnad och
söker undvika allt buller. I Västerskogen hade man därför
i rätt tid slutat sina sysslor, och alla samlades nu i kok-
huset, där man slog sig ned på stenar och vedkubbar för att
lyssna till Jo, hvilken, då alla tagit plats, sade: »Nu är
jag ensam i världen: min gosse gick till kungen redan för
två år tillbaka och har sedan icke återkommit, och min
hustru dog förliden vinter. Norrmännen känna till både
mig och min bostad; en gång förut ha de bränt gården,
och nu är det ofred igen.
Död och pest härska i bygderna, många af mina gamla
vänner äro gångna till andra världen. Jo trifs ej längre
på sin holme, hvarför han har tagit med sig allt han
äger, hvilket han vill gifva till eder, hans gamla vän-
ner, om han får stanna här, tills hans tid är ute. Ännu kan
jag sköta plogen och lien, bössan och båten, men däruppe
på min holme i Skillingmarken kan jag ej lefva.»
»Trifves du hos oss, Jo,» svarade Pavo, »så slå dig i
ro här. Som du nog redan märkt, äro vi ej många nu.
Moilainen och Jossi har gått dit, hvarifrån ingen vänder
tillbaka, och vi veta icke när våra tre unga män återkomma
hit till sveden. Matti och jag äro till åren, och därför är
din hjälp oss både kär och värdefull. Min son Matts kom-
mer kanske snart igen, men att få återse de båda andra,
därom är ej mycket hopp. Skulle både de och din son
återkomma från konungen och kriget, ha de i alla fall rum
här och i det öde gamla torpet vid Gla, där du själf bott
ett par år.»
På så sätt blef Björn-Jo förenad med sina gamla vän-
ner, hvilka han känt, sedan den tid, då de alla voro spejare
och stridskamrater i Gäldenlöwsfejden.
Med förenade krafter hade de gamle männen året 1710
lyckligt verkställt besåningen af sina åkrar, och man hop-
pades på god skörd, men allt eftersom tiden led, minskades
förhoppningarna, och då man efter flitigt arbete hade skör-
den inne, kom man till den sorgliga vissheten, att den ej
uppgick ens till hälften af förra årets. Lyckligtvis ägde man
besparingar från föregående år och behöfde dessutora nu
mindre än förr, men som man hade i friskt minne den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
