Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 KRIG OCH PEST.
var nu inne, och man beslöt anstränga sig till det yttersta
för att få det verkställdt, oaktadt man saknade de arbets-
krafter, som man förut ägt. Sädeskornet skulle i rätt tid
komma i jorden, och åkern blifva väl arbetad, så var deras
föresats. Och träget arbetade de åldriga männen, troget bi-
trädda af de båda kvinnorna.
Det berodde snart endast på den kommande väderleken,
om man skulle få god skörd där borta i Västerskogen.
En dag bar vinden fram klangen från en aflägsen klocka.
Man såg helt förvånadt på hvarandra, och Gretti hviskade
ifrigt: »Matts» — »Icke satte vi skälla på honom, då han
gick,» invände Pavo lugnt, »och knappast kan han vara här
åter ännu. Vi få nog i sinom tid veta, hvem som äger
kräket med skällan. Kanske det är någon, som gått vilse
och möjligen hört Lissu, då hon »lillade» (sjöng) våra kor
till sveden.»
»Hvad skall detta betyda?» utropade Gretti, då hon
såg en ko, ett par kalfvar samt får och getter komma fram
ur skogen. »Äro norrmännen öfver oss?»
Man stod just i begrepp att skynda till pörtet för att
söka skydd och göra sig beredd till försvar, då en karl med
en tung börda på ryggen framträdde på sveden, fösande
boskapen framför sig. »Hvad skall detta betyda?» utbrast
äfven Pavo förvånad. >Det är ja Björn-Jo, som kommer där.
Har han för andra gången måst lämna sitt hem, ty det är
ej nog med att han har boskapen med sig, han bär ju sina
båda bössor på ryggen och åtföljes af sin hund.»
Man skyndade emot den gamle vännen från forna dagar
och försäkrade honom, att han var hjärtligt välkommen.
»Tack,» svarade han, »det tror jag nog att jag är, fastän
jag icke medför några goda nyheter till eder.» — »Du är i
alla händelser välkommen,» försäkrade Pavo, »icke heller
vi ha så glada händelser att berätta dig. Men in med dig
nu. Lissu skall draga försorg om ditt följe och Gretti om
dig själf, och sedan få vi höra, hvad du har att förkunna.»
I skogsbygden arbetar man icke gärna efter solnedgången,
emedan jordfolket, tomtar, jättar och andra skogens och
fjällens osynliga invånare störas af människornas bråk och
äflan och understundom hämnas, därför. Är det något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
