- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
127

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL PULTAVA. 127

och klå både honom öch han saxare och polacker. Det
skulle nog gå som en dans! Danskarna och ryssarna hade
redan fått så mycket stryk, att de ej vågade mucka mot vår
kung. Det gick dock icke så fort med att träffa på kung
August, ty redan efter en vecka lades vi i vinterkvarter,
och där fingo vi ligga stilla öfver vintern och långt fram
på följande sommar.
Visserligen voro både jag och några andra ute emel-
lanåt och slogs med ryssarna och deras anhang, men något
stort slag blef det icke af denna vinter. Först sedan mera
folk ankommit hemifrån, tågade vi vidare till en stad, som
hette Riga, och där sökte saxare och ryssar, som voro i
förbund med hvarandra, att hindra oss att komma öfver en
älf. Men det lyckades icke, ty kungen gick själf öfver
bland de första och vräkte undan fienden, hvilken vi be-
röfvade allt hvad han hade och jagade långt bort till en
skans, som sedan sprängdes i luften.
Men att tala om för eder allt hvad jag varit med om
under de år, jag ömsom följde konungen, ömsom generalerna,
blir allt för långt. Ibland hade vi det så bra, att vi ej
kunde önska oss det bättre, ibland däremot sleto vi så ondt
och hade det så dåligt, att många af oss gingo under:
Ständigt var det att slåss med ryssar, saxare och polacker:
De sistnämnda voro listiga kanaljer, som kommo öfver oss
som stormvinden, men togo vi blott emot dem på rena
skarpen, så blefvo de rädda och togo till flykten; ett riktigt
pack voro de.
När vi så marscherat, slagits och åter marscherat i
flera år, var det icke många kvar af oss, som ursprungligen
kommit öfver med kungen, men nytt folk hade alltjämt till-
strömmat och alltjämt hade vi slagit fienderna. Kung
August och vår kung blefvo slutligen sams, och då tyckte
den senare, att han riktigt skulle smörja upp ryssarna, hvar-
för vi åter tågade emot dem.
Den marschen var icke en af de bästa, ty ständigt
fingo vi slåss för att komma fram, tills vi slutligen anlände
till en stad, som hette Pultava, där ryssarna voro försam-
lade i stor mängd, och där vi tänkte tillintetgöra dem på
en gång. Men det lyckades icke; fastän vi slogos hela dagen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free