Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 PERS ÄFVENTYR.
så veko ryssarna icke tillbaka ; Ju flera vi fällde, desto flera
kommo i stället.
Då mörkret inträdde och gjorde slut på slaktningen,
stodo vi väl kvar, men alla förstodo, att vi hade fått stryk,
och att det skulle börjas igen, så fort dagen inbröt.
Jag och mina kamrater, de andra ryttarna, hade fått
hvila oss en stund på eftermiddagen, men i skymningen
måste vi åter rycka ut för att skydda fotfolket, då det tå-
gade tillbaka till lägret. Sedan vi kastat ryssarna tillbaka
och själfva uppnått lägret, fingo vi veta, att konungen var
sårad i ena foten och hade måst lämna slagfältet. Då blefvo
vi arga och lofvade att betala ryssarna dagen därpå, något
som dock var svårt nog, då vi kommit under fund med,
att de nu icke voro så lätta att rå på, som då vi slogo
dem vid Narva.
Under natten berättades det, att manfallet hos oss varit
stort samt att befälet var oroligt, och mot morgonsidan
spreds underrättelsen, att kungen hade gått öfver älfven
och till följd af sitt sår icke kunde vara med oss under
dagens strid. Men vi skulle nog stå på oss ändå,
menade vi.
Jo vackert ock! I stället för att striden skulle börja
på nytt, så fingo vi veta, att generalerna gifvit sig och vi
alla kvarlefvande blifvit fångna, det vill säga vi, som varit i
striden senast på kvällen, ty de öfriga hade under natten
åtföljt konungen och därigenom satt sig i säkerhet.
Vi, som nu voro kvar, voro tvungna att lämna våra vapen,
men fingo behålla det vi hade på oss, och snart måste vi
känna på huru det var att vara fången. Icke just de första
dagarna, men sedan togo de ifrån oss våra hästar, och vi
fingo därpå i likhet med fotfolket traska och gå i hetta
och damm,
Allteftersom vi tågade fram, skildes flock efter flock från
oss: en del togo vägen åt öster, en del mot norr, och till
de senare hörde jag.
Bland fångarna voro många finnar, och då vi, under
det vi marscherade, icke behöfde gå i sträng ordning, kommo
vi snart tillsammans, så att vi kunde språkas vid. Då
hvarken svenskarna, som voro med oss, eller ryssarna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
