Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYKTPLANER. 129
stodo hvad vi sade, kunde vi tala om hvad vi ville. Vi
hoppades förstås, att kungen skulle tvinga ryssarna att låta
oss vända om, men skedde det icke snart, så ämnade vi för
den skull ej stanna kvar i Ryssland, ty något tillfälle borde
väl yppa sig för oss att uppnå skogen och krångla oss hem
igen. Bland dem, som hoppades på att kunna fly, var äfven
en ung rask karl, som icke varit med i kriget längre än
sedan förra året. Han var född i Karelen och kunde tala
något ryska. Om han blott kom hem igen, så vore han i
säkerhet, ty ryssarna, som härjat där under de förra åren,
voro nu bortjagade, och han var säker på, att de ej skulle
återkomma.
Slutligen hade vi hunnit så långt, att vi ej behöfde
vandra längre, emedan en hög herre, som varit och sett på
oss vid ett rastställe, hade fått lof att erhålla fyra fångar
för att arbeta åt sig. Det blef karelaren, jag och två dal-
karlar, som fingo marschera med honom.
Att vi måste arbeta, kan ni lita på, och att vi fingo
mat, som vi icke voro vana vid, och bo i en koja så usel
som möjligt, det är säkert. Karelaren, hvars namn var
Tarwen, och jag uppgjorde ofta planer till flykt, och vi
hade också gifvit oss af, om vi blott på något sätt kunnat
skaffa oss åtminstone en bössa, men därtill visste vi ingen
råd. På godset, där vi voro, hade ingen ett gevär utom
slottsherrn själf och hans jägare. Att komma åt dem var
omöjligt, då vi, som bodde i bondbyn, aldrig fingo gå nära
slottet och för öfrigt sällan voro obevakade. Som det icke
var långt till skogen, trodde vi nog, att vi skulle kunna uppnå
denna, men hvad vi sedan skulle lefva af, det kunde vi icke
uttänka. Emellertid hade det blifvit höst, och då ville vi
icke gifva oss af, hvarför vi beslöto att slå våra rymnings-
planer ur hågen, till dess våren kom, men då skulle vi
säkert försöka undkomma.
Då vi bröto upp från Polen, hade vi alla penningar,
och som jag aldrig köpte mig hvarken brännvin eller öl,
återstod det mig, då vi blefvo fångna, icke så litet kvar, ty
i hvarje sko bade jag under näfversulan inskurit två karo
liner, och därtill var pungen half med småslantar. Som
jag redan nämnt, togo ryssarna icke ifrån oss våra tillhö-
9. — Schröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
