- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
139

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRFÖLJDA AF RYSSARNA. 139

vi rott en hel dag och uttröttade lade oss på en bolme för
att hvila, sade mina kamrater, att vi skulle få ro ännu en
dag och därtill en half, om vädret fortfor att vara så gynn-
samt som nu. »För dig, Per, är det nödvändigt att skynda,»
sade Tarwen, »ty du får lof att laga, att du kommer till
hafvet så fort som möjligt; snart äro de skutor, som ämna
sig till Sverige, färdiga att begifva sig af, och kommer du
icke nu i väg, så måste du vänta till hösten.»
Vi fortsatte följande morgon vår resa och mötte under
dagens lopp en båt, som kom från söder. Männen, som
rodde den, vinkade till oss, att vi skulle komma till dem,
och då vi följde deras uppmaning, funno vi dem andfådda
och svettiga. De sade ifrigt till oss: »Ro ej åt söder, ty
ryssarna äro där i tusental. De våra äro för svaga att göra
motstånd, och den, som försöker göra något sådant, får sin
gård bränd och blir utan misskund mördad. Vänd om och
underrätta alla gårdar, ni se på östra sidan af sjön; vi ro
mot norr och väster.»
Vi höllo stilla en stund och visste ej huru vi skulle
göra. Slutligen sade dock Tarwen, att han ej ville vända
om utan hellre förena sig med svenskarna i söder för att
klå ryssarna. Det fick gå hur det ville med nybygget där-
hemma i år, ty det vore nog bäst att vänta med det, tills
ryssen blifvit jagad ur landet.
Jag tyckte att det vore detsamma, om jag slöt mig till
kungens soldater här eller annorstädes, och det samma menade
äfven ÖOinonen, som hade varit hemma förlidet år och där-
för var i tur att gå ut bland tremänningarna. Därpå drogo
vi åstad igen och rodde friskt på, ty ännu var det ingenting
att rädas för, då vi sågo så vidt omkring oss.
Mot aftonen lade vi till med båten vid en udde för
att hvila och koka några änder, som vi skjutit under dagens
lopp. Under det vi lågo och pratade om hvad som
möjligen skulle förestå oss, fingo vi se en liten båt skjuta.
fram rundt om en annan udde. Den som rodde arbetade
förtvifladt, det stod skam om båtens bog, och årtagen voro
långa och kraftfulla. Efter en liten stund steg en person,
som vi mycket väl kunde se vara en kvinna, upp och ställde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free