Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 PERS ÄFVENTYR.
kunna nå. Det vore bäst för oss att vandra ännu längre
mot norr och dölja oss i skogarna, om vi trodde, att vi där
skulle kunna uppehålla lifvet; själfva hade de föga utsikter
därtill, och någon hjälp kunde de därför ej lämna oss.
På mig och Tarwen gjorde dessa nedslående underrät-
telser icke så stort intryck, men Matts syntes högligen be-
dröfvad, och flickstackaren var alldeles förkrossad. »På med
kuntarna,» afgjorde ’Tarwen raskt, »så gå vi hem till far.»
»Jag väntade eder,» sade gamla Tarwen, då han fick
se oss, »ty här har varit flera bud om hur det är ställdt
i landet. Det synes dock som om värsta faran vore öfver
för mig, ty ryssflockarna hafva antingen icke varit så långt
hitåt eller också redan dragit sig mot väster. Hit är svårt,
nästan omöjligt, för främlingar att hitta, och några förrä-
dare hafva vi icke ibland oss. Till mitt gamla hem finna
de nog vägen, då de komma tillbaka i höst, och göra de
detta, så förstöra de också den gröda, som blir på mina
åkrar, och om så sker, behöfves allt goda råd, bur vi skola
kunna lefva öfver vintern.»
Både Matts och jag förstodo, att vi i alla händelser
måste begifva oss åstad, och bådo gamle Tarwen, som var
vida bevandrad i trakten, att säga oss, huru vi skulle gå
för att undvika bebyggda ställen och bekanta vägar, där vi
befarade att stöta på ryssarna och deras anhang eller så-
dana, som vi hos kungen kallade »marodörer», hvilka både
min kamrat Tarwen och jag visste vara värre än ryssarna
själfva.
»I så fall» svarade gubben, »måste ni gå ännu längre
mot norr, än ni nu äro, och följa fjällen, hvilka äro lätt
att träffa på, och sedan kunna ni tryggt vika af mot väster.
Men huru ni under vägen skola kunna lefva, det blir kinkigt
nog. Vildt finns det visserligen och äfven fisk i myckenhet,
så att ni nog kunna reda eder, så länge ni ha sommar, men
hinna ni ej bem till edert land, innan vintern inträder, då
få ni allt en svår tid, sedan vattnen frusit. Vore ni icke
tvangna att taga flickan med eder, så vore jag öfvertygad
om, att ni skulle kupna hinna fram i rätt tid, men Jag hop-
pas, att ni skola göra det i alla fall. I alla händelser är
det nödvändigt, att ni raska på.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
