Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEDSLÅENDE UNDERRÄTTELSER. 147
Af Matts’ berättelse visste jag, att han var på hemväg,
samt att han svårligen kunde öfvergifva flickan, men att
föra henne med den oerhördt långa sträcka, vi hade att till-
ryggalägga genom okända trakter, det fann jag bli en svår
sak, som väl tålde att tänka på. Då dagen började gry,
hade jag ännu icke fått klart för mig, huru vi skulle ställa
med den saken. Emellertid behöfde äfven jag en stunds
hvila, hvarför jag väckte Tarwen genom att dunka honom
i ryggen, då han flög upp som en pil. Sedan jag sagt
honom, att det vore min tur att sofva, nickade han blott
och började sköta om elden.
Då jag vaknade, blef jag glad att se, att lilla »Vappu»
redan bakat och stekt oss flere läffsor, så att vi genast
kunde börja vår frukost. Sedan denna var slutad, voro vi
färdiga att bryta upp, men hvart? »Hem till mig,» sade
Oinonen; »och äro ryssarna så många, som den mannen,
hvilken kom från söder, berättade oss och som Matts äfven
omtalat, så våga vi oss icke ut på sjön en gång till utan
måste taga vägen genom skogen. Hemma ha de nog hört
något om sakernas ställning, och där kunna vi sedan fatta
beslut om framtiden.»
Vi behöfde två dagar för att hinna till Öinonens hem
i stället för en och en half, om vi färdats på sjön. Då vi
kommo dit, tvekade vi först att gå fram, ty en mängd män
och kvinnor voro församlade utanför stugan. Att de voro
oroliga, kunde vi redan vid första ögonkastet förstå, och
det var heller icke utan skäl.
Ryssarna, berättade de, voro både öster och väster om
sjöarna. Våra krigare hade fortfarande måst vika undan
för öfvermakten, och vågade folket göra något motstånd,
blefvo de nedhuggna, gammal såväl som ung. Redan var
fienden blott ett par mil från sjöns norra ända, och följande
dag kunde de väntas hit.
Budkaflar hade gått omkring, och ännu fera finnar
trodde man skulle infinna sig; de som redan kommit hade
alla beslutat att öfvergifva sina hem och dölja sig i sko-
garna, dit en del redan begifvit sig af med kreaturen. Man
ansåg det omöjligt för oss att under nuvarande omständig-
heter taga vägen mot väster, ty till hafvet skulle vi aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
