Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN FINSKA SLÄKTING. 163
Sedan gumman fått veta, hvarifrån jag var, och att
jag hade arf att uppbära i socknen, blef hon vänligare, men
tyckte, att jag icke borde ligga sysslolös hos dem, hvarför
hon genast bad mig slipa några liar och tidigt följande
morgon gå ned till ängen och skära gräs; prästen som blott
hade en arm dugde ej därtill och var för öfrigt för klen.
Flickan skulle draga slipstenen åt mig, och under tiden
kunde vi prata. Jag tyckte att gumman var duktig och
beslöt att göra som hon sade och hjälpa till med hvad som
kunde behöfvas.
På liknande sätt som min första dag i ’prästgår-
den förflöt hela sommaren, ty då prästen, som gått bort i
mina ärenden, kom hem, sade ban, att jag måste stanna
hos honom på obestämd tid, emedan den mannen, som inne-
hade mors egendom, bestämdt hade nekat till att utbetala
någon ersättning för de år han innehaft densamma. N ågon
köpare kände hvarken prästen eller hans bekanta till, ty
tiderna voro så dåliga, att ingen hade några penningar att
afvara. Emellertid hade han hos öfverheten begärt hjälp
för att af egendomsbrukaren utfå skäligt vederlag för den
tid, han innehaft gården. Utslaget måste jag afvakta, och
ville jag fortfarande arbeta hos honom, så var han beredd
att ersätta mig därför.
Litet nedstämd blef jag nog, då prästen meddelade mig
detta, och fann det besynnerligt, att egendomsbrukaren
gjorde svårigheter med att ersätta oss för den inkomst,
gården otvifvelaktigt lämnat under de många år, han inne-
haft den, men jag trodde icke, att mor skulle hålla så strängt
på den saken, om han själf ville köpa gården, hvilket jag
förmodade, att han kunde göra. Jag ämnade därför gå till
honom för att söka afsluta affären, och ville för öfrigt gärna
se den trakt, där mina släktingar bott, och hvarifrån jag
härstammade.
>»Hvad du nu sägar mig, Matts, har jag väntat på
länge,» svarade prästen, då jag anförtrodde honom mina
tankar, »och jag har beundrat ditt tålamod, men ser du,
saken är den, att det ej är så lätt att komma öfverens med
Kassakoida, din aflägsna släktinge. Det är en hård man lik-
som alla hans förfäder, tillika slug och inbunden samt dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
