Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 MATTS FÄRD TILL KARELEN.
utom rik i följd af arf och eget förvärf, rikare än någon
annan här i vår bygd, men snål och nidsk samt högdragen
och oresonlig. Kanske borde jag säga dig något mera om
honom, men detta kan ja vara nog. Hans lynne är ej
heller det jämnaste, ofta uppbrusande, och då jag, ehuru
icke gammal här i orten, kände till allt detta, beslöt jag
mig för att åtaga mig din sak, ty hade du, ensam och okänd
som du är, gått till honom och andragit ditt ärende, kunde
det hafva händt, att du fått ett sådant emottagande, att
du måst återvända med oförrättadt uppdrag, om ej något
värre inträffat. Att du nu vill besöka honom och se din
mors egendom och den trakt, från hvilken du härstammar,
är ju i sin ordning, hvarför jag gillar din plan och är beredd
att följa dig.»
I god tid följande morgon drogo vi åstad i prästens
båt, i hvilken vi kunde tillryggalägga hela vägen, ty mors
egendom liksom Kassakoidas arfvegård ligga helt nära stran-
den. Ehuru jag rodde raskt hela dagen, kommo vi dock ej
fram, förr än kvällen nästan hade inträdt. Jag hade före-
ställt mig mors gård såsom mycket präktig och ståtlig,
men fann den gammal och förfallen; boningshuset var lik-
väl icke så litet. Däremot var den närbelägna Kassakoida-
gården i godt stånd, och där träffade vi också ägaren. Han
stod på förstugukvisten och utdelade med sträf och myndig
ton några befallningar till sina torpare. Då han blef varse
oss, förändrade han dock hastigt sin röst och sade, att han
var glad öfver att se pastorn och hans följeslagare hos sig;
den senare vore förmodligen hans släkting från Sverige?
Sedan pastorn bejakat frågan, meddelade han, att vi rest
hit i akt och mening att bese min mors egendom, emedan
jag icke ville lämna orten utan att hafva sett den. Min
släkting svarade då, att han länge väntat oss, samt ställde
därpå några frågor till mig om våra förhållanden i Sverige
och om min resa till Finland; då jag besvarat dem alla,
förklarade han, att han afundades oss, som bodde så tryggt
och fredligt i vår ort. Det var annat än här, där man fick
lefva i oro, nöd och bekymmer, ty ingen dag kunde man
vara säker på att icke få besök af ryssarna, och jämnt var
man utsatt för hårda år, missväxt och dyr tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
