Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 MATTS’ FÄRD TILL KARELEN.
denna, under det Valborg och jag flyttade de saker, som hon
medfört i sin båt, hvarefter hon bar dem in i kojan.
Hon kom dock strax åter och satte sig ned bredvid mig,
och jag sade henne då, att jag gärna ville säga henne
några ord, om hon kunde ställa så till, att vi fingo vara
ostörda. »Tänk aldrig på det,» svarade hon, »jag kan omöj-
ligen komma ifrån, och skulle morbror få veta, att du och
jag talats vid i dag, så finge jag nog sedan veta af det.
Men gå till kyrkan om söndagarna, så kanske du får se mig
där; dit går aldrig morbror.»
» Valborg!» ropade nu en röst från stugan. »Tag in öl-
kruset! Matts kom in!» Jag gjorde så och mundfägnades
därpå med öl, hvarefter prästen och jag togo afsked och
begåfvo oss åter på hemvägen.
Sedan vi rott ett stycke, frågade jag min följeslagare,
hvad Kassakoida sagt beträffande vårt ärende.
»Han sade,» svarade prästen: »Jag vet, att du sökt hjälp
hos öfverheten för att tvinga mig att betala, därför att jag
brukat Gretti Haakasetts egendom. Jag har sedermera tänkt
på saken och funnit, att jag gjorde orätt i att tvärt neka
att lyssna till hvad du sade. Nu har jag ändrat mig och
vill betala, hvad rätt och skäligt är. Hvad egendomen
gifvit i årlig afkastning, vet jag icke, då jag icke fört några
räkningar däröfver, men jag skall tänka efter hvad det
möjligen kan gå till; någon stor summa blir det i alla hän-
delser icke. Äfven har jag tänkt på, att min farfader icke
handlade riktigt, då han gjorde sin dotter Vappu arflög,
därför att hon icke ville gifta sig med »Träbenet» utan
rymde öfver till Sverige. Det ena med det andra har gjort,
att jag ämnar lämna mina släktingar i Sverige en summa,
som jag sedan närmare vill bestämma, och skall då komma
öfver till dig. Jag kan i alla händelser icke gifva några
penningar förr än i vår, emedan jag först måste sälja den
spannmål jag har. Gärna skulle jag se, att Matts Makkran
kunde få begifva sig hem till de sina, men det vill han nog
icke, förr än han har penningarna med sig. Jag tror nog, att
han gör skäl för sitt uppehälle hos dig, hvarom ej kan han
komma till mig och stanna, tills jag gifver honom, hvad vi
komma öfverens om.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
