Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPGÖRELSEN. 169
»Jag blef så förvånad öfver Kassakoidas tal,» fortsatte
min följeslagare, »att jag icke kom mig för att svara
honom på en stund. Slutligen sade jag honom dock, att jag
kände mig glad öfver hans ändrade åsikt och hoppades, att
han icke åtrade sig.
Därpå svarade han, att han icke brukade ändra, hvad
han en gång hade beslutat, och till bevis därpå fordrade
ban icke, att jag skulle återkalla min begäran hos öfver-
heten att uttaga de omnämnda penningarna.
Nu ha vi för närmaste tiden intet att göra annat
än att vänta på Kassakoidas anbud eller öfverhetens
dom. När den faller, är omöjligt att säga dig, liksom
tidpunkten, då Kassakoida kommer till oss. Hvar du vil
vistas, får du afgöra själf; önskar du stanna hos mig och
fortfarande uträtta det, som kan behöfvas vid mitt hem, så
är jag glad däråt, vill du gå till Kassakoida, så tror jag
nog, att du är välkommen äfven hos honom.»
Utan betänkande förklarade jag, att jag vore tacksam,
om jag finge stanna hos prästen.
Först efter jul kom Kassakoida till oss och samtalade
länge med min gynnare, innan min pratsamma gumma kal.
lade mig in.
»Snygga dig fort,» sade hon, »ty du är svart isynen af
damm.» Jag höll nämligen på att kasta säden, ett åliggande
som jag utförde till gummans synnerliga belåtenhet. »Det
var lyckligt,» tillade hon, »att du kom till oss, Matts, du kan
gärna stanna här i all din tid. Kom nu!»
Med gummans bistånd blef jag snart fri från damm,
hvarpå jag klef in i det lilla rum, som prästen bebodde.
Sedan jag hälsat på Kassakoida, hvilken jag dock sett, då
ban kom på sin vackra och ystra springare, sade min hus-
bonde, att någon handel eller köp af mors gård ville min
släkting icke höra talas om. Men som han ansåg, att han
borde betala något för brukningen af egendomen, hade han
bestämt femhundra daler såsom det högsta, han ville och
kunde gifva. Dessutom var han beredd att afstå tvåhundra-
femtio daler af det arf, han mottagit efter sin fader, hvilka
penningar egentligen bort tillfalla hans syster Vappu. »Nu
Matts får du säga, om du är nöjd med hvad Kassakoida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>