Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERFALLET. 171
Prästen sade mig icke då, hvad han tänkte, men för
klarade sig villig att åter följa mig till Kassakoida. Vi
voro snart färdiga, ty det lilla, jag ägde, hade jag rustat i
ordning förut. Nya kläder hade jag bekommit för mitt
arbete, och ännu var det ej slut på de penningar, jag hade
fått af eder, oaktadt jag användt en del för att köpa mig
ammunition för hemresan. Då jag tog afsked af den prat-
sjuka och duktiga gumman, plockade hon till mig litet af
hvarje till matsäck, så att jag var fullt rustad i alla af-
seenden.
Så begåfvo vi oss af och framkommo dagen före den
bestämda tiden till Kassakoidas gård. Liksom förra gången
färdades vi i båt, och jag rodde. Vi blefvo mycket vänligt
emottagna och undfägnades med öl, hvarpå Kassakoida frå-
gade mig, huru jag beslutat. Nu tyckte jag, att jag ej ville
skjuta prästen före mig, utan sade, att jag, om han lämnade
mig de penningar, han lofvat, vore redo att återvända till
hemmet. Jag såg, att prästen ämnade säga något, men
däraf blef dock ingenting. Kassakoida gick nu ut, men
återkom om en stund och bad då prästen skrifva en för-
likning oss emellan, på hvilken jag sedan satte mors bo-
märke. Därpå gaf Kassakoida prästen en pung, i hvilken
penningarna förvarades, och bad honom räkna dem. Summan
stämde, och sedan jag mottagit pungen, tog jag ur denna
tjugu daler, hvilka jag bad prästen behålla såsom ersätt-
ning för den hjälp, han lämnat mig. Kassakoida höll dock
min hand tillbaka och förklarade, att jag skulle hafva hela
summan med mig hem. Själf gaf han prästen tjugu daler
och sade, att vi kunde räkna af dem en annan gång, ty
han skulle väl fortfarande bruka egendomen, då ingen köpare
fanns. Därefter blefvo vi trakterade och lågo sedan kvar
öfver natten. När vi skulle resa följande morgon, sade
Kassakoida sig vilja följa oss till fiskarstugan för att bli
där ett par dagar. Valborg skulle få ledsaga mig öfver
sjön, och under det vi väntade på en karl, som skulle ro
pastorn hem, kunde vi två hjälpas åt att bära de saker, som
lågo i ordning, ned till stranden.
Valborg och jag sutto i båten och väntade på prästen
och Kassakoida, då vi helt plötsligt hörde skott, rop och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
