Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 HEMRESAN FRÅN FINLAND.
då hon såg oss nalkas, ty det hände just aldrig, fortsatte
hon, att folk denna årstid kom dit. Snart syntes flera huf-
vuden titta fram ur dörröppningen, och då vi kommo in i
pörtet, funno vi där flere barn, som nyfiket betraktade oss.
Vi måste nu redogöra för hvart vi ämnade osg och hvari-
från vi kommo, hvarvid gumman ifrigt frågade oss, om vi
sport, huruvida ryssarna brutit in i landet, ty ett dylikt
rykte hade hon förnummit redan för en vecka sedan, då
hon med boskapen begaf sig till fäboden.
Sorgligt nog måste vi berätta, att vi både hört och sett
ryssarna, men vi tillade äfven tröstande, att man sagt oss,
att de icke ännu hunnit något längre in i landet.
»Gud hjälpe oss,» utbrast gumman, »skola de nu komma
äfven i år! En hop af dem var här för två år sedan och
gjorde oss stor skada; komma de nu hit igen, blifva vi väl
alldeles ödelagda.» Vi sökte trösta henne med, att hit till
fäboden skulle de säkerligen ej finna vägen. Öss, som skulle
färdas genom landet och voro okunniga om vägar och stigar,
beklagade gumman, och hon rådde oss att raska på, »ty,»
sade hon, »komma ryssarna före eder, så komma ni icke
öfver älfvarna, ty vid alla broar ha de vakter utsatta, och
ha vägfarande något, som är af värde, taga ryssarna det
ifrån dem. HEdra bössor skola de taga och kanske edra lif
med.» Därpå tviflade vi icke, men vi sade oss hoppas, att
vi skulle reda oss.
Senare på kvällen gjorde hundarna oss uppmärksamma
på att något tilldrog sig i närheten, hvarför vi skyndade
till skogskanten för att se, om någon var i antågande. Då
vi märkte, att de ankommande endast utgjordes af en karl
och ett par pojkar, som buro några tunga bördor, gingo vi
tillbaka till pörtet, där karlen — som för öfrigt var en
gubbe — syntes orolig, då han såg att vi voro beväpnade.
Hans oro blef dock strax skingrad, då gumman berättade
honom hvilka vi voro.
Under synbar ängslan berättade han Oss, att ryssarna
redan voro i närheten af hans hem, och att de kunde väntas
till byn redan följande dag; nu bad han oss bevekande att
genast följa honom dit för att hjälpa honom att föra i säker-
het hvad han och hans dottersöner icke hunnit rädda. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
