Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSTANKAR, 191
såvida vi hade penningar, hvilka han dock först ville se.
Heijki visade honom då sina, och jag sade, att han nog
skulle få hvad han begärde, bara vi finge se de varor, som
han hade att sälja. Han nämnde då priset för hvad vi ville
ha, och ni kunna vara säkra på att han tog till fyra gånger
så mycket som det var värdt.
Därom sade vi likväl ingenting. Gubben ville dock ej
genast lämna oss varorna, utan vi skulle begifva oss till
en liten vik på södra sidan af älfven, där han skulle möta
oss i skymningen. Sedan vi kommit öfverens om saken,
skildes vi åt. Heijki skattade sig lycklig öfver att vi råkat
ut för en så beskedlig gubbe och sade, att vi nu kunde
vara vid godt mod. Men den som icke var vid godt mod,
det var jag, ty mannen hade förefallit mig allt utom tro-
värdig. Hvarför begärde han så högt pris för varorna?
Tydligen för att pröfva, hur pass nödställda vi voro; men
det bekymrade mig föga, ty den behöfvande måste ju alltid
betala mer än andra för att bli hulpen. Men hvarför ville
han se våra penningar? Den saken fann jag synnerligen
misstänkt, och hvarför ville han ej lämna oss varorna nära
gårdarna? Kanske för att grannarna icke skulle få veta, att
han hade födoämnen att aflåta, då det annars var knappt
om dem.
Ja, så kunde ju det förhålla sig, men likafullt kände
jag mig misstänksam, Sedan vi skilts från gubben bad
jag Heijki försöka att skaffa oss några kakor bröd, så vi hade
något att lefva af, och knappast bade han försvunnit bland
träden, förr än jag skyndade bort och hämtade våra bössor,
don och yxor, hvilka jag lade undan, ett stycke från den
plats, där vi slagit oss ned.
Heijki var länge borta, innan han återvände med några
hålkakor, som han lyckats erhålla på ett ställe, men hvad
bättre var: han medförde äfven en half tolft tämligen stora
rofvor. Vi dröjde icke med att knapra i oss dem, hvarpå
vi lågo och sträckte oss, till skymningen var nära. Då tog
jag fram bössorna och sade till Heijki, att jag hämtat dem,
emedan det såg ut att blifva regn, och det för öfrigt vore
bra att ha dem till hands.
Mörkret hade redan inträdt då vi hörde någon komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
