Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 HEMRESAN FRÅN FINLAND.
roende. Snart sågo vi en båt, som styrde rätt in i viken,
Vi gingo ned till stranden och igenkände vår beskedlige
gubbe, som beklagade att vi fått vänta, men han hade sin
»gömma» långt bort på en udde i hafvet. Heijki fick först
salt för de penningar han hade, och detta blef litet nog,
hvarför jag sade till gubben, att han kunde ge honom några
skopor till. Penningarna först, svarade han. Ur Matts
pung hade jag redan tagit fram så mycket, som jag ansåg
mig kunna behöfrva, och jag såg noga efter, att det blef
jämna penningar. »Har du så god råd, att du kan betala
för andra också?» frågade främlingen. I stället för att
svara gick jag efter min kunt, ur hvilken jag framdrog min
påse, i det jag ropade till Heijki att komma till mig för
att knyta upp bandet. MHeijki kom genast, och jag hviskade
då till honom: »Tag fram bössorna och stanna här,» hvarpå
jag gick åter till båten, där jag genast fick så mycket salt
jag önskade. Sedan saltaffären var undanstökad, frågade
gubben, om jag ville köpa hela mjölsäcken, han medförde
och som vägde ungefär tre pund. Jag bejakade detta, men
bad att först få smaka på mjölet. Detta var godt, hvarför jag
tog fram pungen och radade upp slantarna för att riktigt
kunna räkna dem i det skumma ljuset. Gubben kom då fram
till mig och såg, att jag hade ännu mera penningar. »Du
har godt om mynt, du,» anmärkte han, och utstötte därpå
hastigt en skarp hvissling. Jag såg, huru han famlade efter
knifven, och hörde, huru det brakade i skogen. En svensk
örfil kastade honom då baklänges i båten, och jag ropade:
»Heijkil» i detsamma jag slängde mina påsar tillbaka i far-
kosten och sköt ut denna på flott vatten. Min kamrat skyn-
dade fort ned till stranden med våra tillbörigheter, och
sedan dessa fått göra påsarna sällskap och vi själfva kom-
mit efter, stötte vi ut från land. Och det var i hög tid, ty
knappt hade jag gripit årorna, förr än två män sprungo ut
i vattnet för att fatta tag i båten, men hunno den ej. Ett
ilsket rop af den ena och en mustig ed från den andre vi-
sade, att de blifvit gäckade i sina planer. Raskt rodde jag
ut åt sjön, i det jag sade till Heijki: »Börjar vår besked-
lige gubbe att röra på sig, så låt honom känna dina näfvar.»
Gubben måtte hafva hört mina ord, ty han rörde sig blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
