Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ SPANING EFTER KUNGEN. 207
han, men icke tror jag, att vi få se honom åter här på
mången god dag. Träffar han rätt på kungen, så går han
icke ifrån honom och glömmer nog 0ss.»
Jos förmodan slog dock den gången fel, ty redan några
dagar efter nyåret 1716 knarrade det i snön utanför Pavos
pörte, omedelbart därpå rycktes dörren upp, och in trädde
en snöhöljd figur, som hälsade gladt på de innevarande.
Rösten var välbekant, och Jo hade knappast behöft att be-
belysa den kommande med en flammande perta för att igen-
känna Per.
»Hej!» ropade denne, sedan han tryckt sina vänners
händer, »nu är det ej tid att ligga på muren och lata sig.
Kungen är här i rappet, och vi skola snart se till, om norr-
männen ha något kvar af julölet.»
Pers oförmodade hemkomst och de nyheter han med-
förde väckte både oro och glädje hos den ensliga finn.
familjen. Sedan han besvarat en mängd nyfikna frågor och
fått veta, hvad som under hans frånvaro händt i finnpörtet,
kommo piporna fram, och då blef tidpunkten inne för Per
att gifva en sammanhängande redogörelse för sin resa.
* *
*
»Det var klena underrättelser, jag fick vid Skansen, då
jag var där i höst, men så snart jag kom till Dal, fick jag
höra, att där funnits krigsfolk hela sommaren liksom äfven
i Bohus. Kungen hade själf befallt dem dit, ty fastän han
var långt borta, hade han fått reda på att norrmän och
danskar hade ondt i sinnet mot oss. Naturligtvis gaf Jag
mig i språk med knektarna, emedan jag hoppades att träffa
någon, som jag kände, hvilket jag dock icke gjorde; att
jag själf i många år varit ryttare, talade jag icke om, ty
jag hade äfven fått veta, att det fanns krigsfolk i Skåne,
och kanske jag där kunde råka någon af mina gamla kam-
rater. Jag begaf mig därför dit, men icke heller där fann
jag någon bekant; däremot fick jag bekräftelse på, att det
Tisken sagt oss var rena sanningen: kungen var verkligen
i ”Strålesunn’ och hade varit där länge Jag beslöt att be-
gifva mig dit och trafvade så i väg till Karlskrona, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
