Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 PER DRAGER ÅTER UT I KRIGET.
jag hoppades att kunna få följa med något fartyg öfver
hafvet. Visserligen hade jag lofvat mig själf, att min fot
aldrig mera skulle trampa däcket på ett skepp, men så tänkte
jag, att det just var detsamma, om jag blef sjuk några
dagar, blott jag kom fram.
Länge gick jag vid hamnen och spejade efter någon
bekant, men ingen såg jag till. Det var motigt på alla
sätt, ty flere fartyg, som skulle öfver hafvet med proviant,
hade blifvit stormdrifna, och andra hade danskarna tagit;
några hade visserligen kommit tillbaka, men lågo nu och
reparerade sina skador. Jag stod just och funderade på
huru länge det skulle kunna dröja, innan jag kom i väg,
då en man tilltalade mig och frågade, om jag önskade ar-
bete. Ja, det ville jag ha för några dagar, under förutsättning
att jag fick sluta när som helst. »Visst får du det,» sva-
rade han, »men arbetet är ej här i hamnen utan en bit
härifrån.»
Vi följdes åt till en afsides liggande liten vik, där ett
fartyg låg förankradt, och där en hop karlar arbetade under
skämt och stoj. »Nu hittar du hit,» sade min följeslagare.
»Kom tidigt i morgon och tag mat med dig.»
Jag var just färdig att återvända till staden, då jag
upptäckte den gamle fattige fiskargubbe, hos hvilken jag
bodde. Äfven han fick syn på mig och vinkade, att jag
skulle komma till honom, hvilket jag också gjorde. »Du
kan få följa med i min båt, om du vill hem,» ropade han,
då jag genast hoppade i hans lilla farkost, hvarpå vi stötte
från land.
För gubben hade jag redan omtalat, att jag var en af
konungens ryttare, som rymt från ryssarna, och att jag nu
var på väg till konungen. Han tyckte, att jag gjorde rätt,
och önskade, att jag snart skulle komma åstad, då konungen,
efter hvad han försport. väl behöfde soldater.
Då vi kommit in i fiskargubbens stuga och satt oss,
frågade han mig, hvad jag gjorde därborta hos kaparen.
Om kapare eller sjöröfvare hade jag ofta hört talas: som-
liga hade berömt dem, andra däremot hade afskytt dem
för deras grymheter och tygellösa lif, och jag hade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
