Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 PÅ SPANARESTRÅT.
arfprinsen Fredrik af Hessen, generalerna Poniatowski och
Delvig, öfverste Rosenstjerna samt generaladjutanterna Bjelke
och von Zander.*)
Ehuru våra tre spejare ingalunda voro uthvilade efter
sina färder, verkade dock underrättelsen om konungens
närhet så upplifvande på dem, att de ilade fram utan att
stanna, under förhoppning, att konungen, då han fått veta,
hvar norrmännen voro att finna, icke skulle dröja med att
jaga dem undan.
Trots de unge männens förmodan kunde den åldrige
Matti följa dem och spänna af sig sina skidor på samma
gång som de, då de stannade utanför Ekeblads bostad, där
de genast blefvo emottagna. Rummet var fullt af officerare,
då finnarna kommo in och aflade sin rapport. Det var vid
Hölands kyrka och vid prästgården, som danskar och norr-
män hade slagit sig ned, och dit fanns rätt bra banad väg,
sedan man väl kommit en bit inom gränsen; från denna till
Östvallskog var vägen däremot sämre, dock icke så dålig,
att icke äfven ryttarna godt kunde taga sig fram. »Bra,
bra, finnar!» sade en äldre officer, då rapporten var aflagd.
»Jag skall genast låta hans maj:t veta, huru det är. — Laga
att finnarna bli förplägade» fortsatte han, i det han vände
sig till Ekeblad, »ty besluter konungen, att vi skola göra
norrmännen en påhälsning, så måste våra spejare vara med
oss. Men hvad tusan är det jag ser? Är det icke Matti
Kajland, min gamle vän?» — Matti bejakade frågan, förtjust
öfver att Delviken "") kände igen honom från forna dagar.
Samtalet blef allmänt mellan officerarna, sedan gene-
ralen aflägsnat sig, och kring de nu helt hastigt populära
finnarna haglade en massa frågor, tills slutligen den fri
språkige Per antydde, att han gärna ville njuta af den ut-
lofvade förplägningen.
Hurnavida finnarnas rapport föranledde konungen att mor-
gonen därpå bryta upp och tåga in i Norge är omöjligt att
veta; möjligen hade han beslutat den saken redan förut. Han
———————————
*) Fernow. Sid. 848.
**) Nu mera general Delvig, näst konungen chef för de vid Hol-
medal samlade trupperna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
