Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN VID HÖLANDS PRÄSTGÅRD. 219
kunde icke invänta fotfolket, utan angrep med rytteriet de
af norrmännen, som hade sitt kvarter vid Hölands präst-
gård, samt öfverrumplade öfverstelöjtnant Bräggemans trupp
och tog anföraren själf till fånga. Kort därefter blef han
helt oväntadt angripen af den tappre öfverste Kruse, som
gjorde konungen till sin fånge. Karl blef dock efter en
kort stund, befriad af Rosen, hvilken följt konungen från
Turkiet. Striden försiggick i en trång snöfylld gata, där
konungen själf och några få af hans omgifning sökte hålla
stånd. Prinsen af Hessen blef härunder skjuten i höften
af öfverste Kruse, hvilken äfven lär hafva fällt flera af de
tillskyndande ryttarna men slutligen blef öfvermannad och
gjord till fånge. På grund af sin tapperhet lössläpptes han
dock inom kort af konungen.
Svenskarnas tåg till Kristiania och norrmännens åter-
tåg till andra sidan om Kristiania-fjorden äro i likhet med
årets mera betydelselösa händelser så väl bekanta, att de
ej närmare behöfva omnämnas.
Genast efter stridens slut såg man ett par skidlöpare
ifrigt leta bland de fallna efter någon som de saknade. Ett
blodfylldt spår ledde dem in bland buskarna, oc hdär funno
de en man sittande med händerna för ögonen.
»Matti, Mattil» ropade en upprörd röst, »hur är det
med dig?» En grymtning blef svaret på frågan, och genast
stodo Per och Matts vid sin väns sida. »Hurn är det med
dig?» frågade Matts ännu en gång oroligt. »Bra,» svarade
Matti slutligen, »men jag ser ingenting » — »Men det är
ju natt nu,» invände Matts. »Det förstås, men det är allt
något annat fel, ty jag får ej upp ögonen, och så är det
något galet med hufvudet.» — »Ja nog är det galet med
hufvudet ditt,» sade nu Per, »den satans Krusen har profvat
sin sabel därpå, men tack vare den hårda brödkanten, du
hade i mösskullen, bar såret icke blifvit så farligt. Skynda
dig, Matts,» vände han sig nu till denne, som raskt fattat
sin yxa och redan fällt en liten torr fura. Denna var snart
sönderklufven till spjälor, hvilka Per hastigt antände. Vid
deras sken kunde spejarne taga sin kamrat i betraktande.
En syn, som skulle kommit många att rysa, mötte dem nu,
ty Matti hade, som Per sagt, ett ohyggligt sabelhugg öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
