Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER FRÅN SKANSEN. 223
faran är så öfverhängande, som buden till eder synas an-
tyda. Visserligen arbeta alla för att trygga oss mot norr-
männen, men någon nära förestående fara finnes dock icke.»
»Väl om så är, återtog Pavo, »ty för oss är det ogörligt
att just nu gå bort, då vi skola börja med jordbruket.» —
»Just därför har jag fått lof att gå hem och hjälpa eder,
far,» blef Matts’ svar.
»Gud vare lof att du kommit,» utbrast nu Gretti, »jag
har varit så orolig både för dig och för Matti. Ännu är
hans sår icke fullkomligt läkt, och i går följde han mannen,
som gick med buden, och har ej sedan kommit åter.»
»Å!» inföll Jo, »orolig för Mattil Han har hundarna
och bössan med sig, och hans sår är ju nu ingenting att
tala om, då han redan i ett par veckor varit ute hvarje dag
både i skogen och på sjön. Nej, Matti redar sig nog och
är tillbaka innan kvällen.»
Mot förmodan kom dock Matti icke åter så fort som
Jo hoppats. Utan honom ville man icke begifva sig af till
Skansen, och så tog man sig för att arbeta, under det man
väntade. Och klokt var detta, ty på aftonen andra dagen
varsnade man Mattis breda figur i sakta mak komma nedför
berget.
»Ni undra väl hvar jag har varit,» sade han, sedan han
slagit sig ned i pörtet, »och det skola ni få veta, eftersom
resan gått bra för mig. Då jag följde budet från prästen
i Elgeå för att visa honom öfver de blöta myrarna här öster
i skogen, kommo vi i språk om ett och annat, men karlen
visste just ingenting om ofreden och norrmännen och icke
om kungen heller, och då tänkte jag, att jag, då det ej
längre var någon fara för min skalle, gärna kunde följa
honom och sedan gå till Skansen och höra, huru det förhöll
sig med kriget.
Där var icke ondt om gubbar må ni tro och icke om
knektar heller. Med de senare kom jag snart i samspråk och
fick då veta, att det just ingenting hade varit att göra här
i trakten under hela den tid, jag legat sjuk.
Både soldater och bönder hade blott burit sten, gräft
och murat upp Skansen på västsidan och höllo nu på med
nord- och östsidorna, så att det nu var någorlunda i ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
