Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 PÅ SPANARESTRÅT.
gång under sitt tåg till Norge, och underrättelser hade
kommit, att fienden uppbådat allmogen för infall i Sverige
efter hela gränsen, så snart våren inträdde. Nu började
man bli orolig för plundrareskaror, ty dem kände man till
sedan garmalt. Och våren var ej heller långt aflägsen.
Oron tilltog, då man förnam, att konungen var stadd på
återtåg, och att Ekeblad började lida brist på proviant i
Holmedal. Innan dess hade likväl våra spejare jämte några
andra finnar sändts norr ut för att bevaka gränsen mellan
Holmedal och Eda skans.
Denna gräns var under våren och sommaren 1716 icke
utsatt för några större eller mera talrika infall från Norge.
De plundringståg, som det året skedde, företogos i allmän-
het längre mot söder, i Dalsland och Bohuslän. Konungen
fruktade likväl att äfven Värmland skulle blifva hemsökt
och gaf därför befallning till generalmajor Ekeblad att sätta
Skansen i sådant stånd, att den med utsikt till framgång
kunde försvaras äfven mot en större styrka.
Arbetet anförtroddes åt generaladjutanten Dan. Joh.
Zanders och fortifikationskaptenen Philip Nordencrants,
hvilka för detta ändamål uppbådade en del af allmogen,
under det andra nu liksom förr måste öfvertaga gränsbe-
vakningen under befäl af öfverstarna Granfeldt och Lejon-
brink.
Hvad våra två spejare från Västerskogen angår, så hade
de, så snart snön gått bort och skidföret upphört uppsökt
den de ansågo som sin chef och sagt honom, att de ville
gå hem under såningstiden. Matts hade erhållit tillstånd
därtill, men Per skulle stanna, där han var. Per var ryt-
tare och hade ingenting att så, Matts däremot skulle få
vara hemma ett par veckor och sedan återvända för att
hämta sin kamrat.
Matts kom i lagom tid till de sina, som voro oroliga,
därför att de fått bud om att hvarje vapenför man skulle be-
gifva sig till Skansen för att reparera denna, och att ingen
fick undandraga sig denna sin plikt. »Huru kunde du få
gå hem, Matts, då befallningarna äro så stränga? Är då
icke fienden nära?» frågade Pavo sin son.
»Därifrån jag kommer,» svarade denne, »vet ingen af att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
