Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT ORD FRÅN VÄRLDSHAFVET. i
säkert icke utan gudomlig tillskyndelse, vore deras, på det
att de där måtte fostra söner till ära och gagn för bägge
folken, som ju i mycket ägde gemensamma intressen att
värna och häfda. Detta tyckes mig vara ett ord, som äger
en viss tillämpning äfven på ifrågavarande förhållande. Jag
befinner mig, just då jag nedskrifver dessa rader, midt på
det haf, som ej endast åtskiljer utan äfven förbinder Amerika
med Europa. Ha icke äfven dessa bägge kontinenter ett
gemensamt civilisationsarbete att i världshistorien utföra gent
emot det mörker och den ofrihet, som dess värre än så
vidsträckt råda i denna vår värld? Och huru förminskas ej
genom fortskridande uppfinningar för hvarje år afståndet
mellan de båda civiliserade världsdelarna, under det att Österns
väldiga härskaror, mer och mer disciplinerade att blindt tjäna
förtryckets sak, rycka oss allt närmare på lifvet? Kan det
vara betydelselöst, när striden till sist måste bryta löst, om
Sverige fått vara med om att dana karakteren hos det folk,
af hvilket icke blott Amerikas utan i yttersta hand måhända
en gång till god del äfven Europas framtid varder bestämd?
Skulle det å andra sidan vara utan betydelse, om vi svenska
svenskar genom en lifligare förbindelse med svenskarne i
Amerika föranleddes att efter hand blifva litet mer både
offervilliga och förståndiga?
x
Ofta ställdes till mig under min vistelse i Amerika
sistlidna sommar den förfrågan, ja begäran, om jag icke skulle vilja
bringa i det tryckta ordets fastare form de muntliga
vittnesbörd, hvilka det förunnades mig att där ute om vår
gemensamma tro aflägga och som för landsmännen i det fjärran
landet ljödo, enligt hvad de ofta lifligt betygade, såsom kära
hemlandstoner. Själf förnam jag å min sida såsom förtrogna
ljud från hemmets strand de trosfriska, varma och kraftiga
gensvar, hvilka den framburna hälsningen till Sveas barn från
en älskande och älskad moder öfverallt rönte. Bägge dessa
förhållanden kunde utgöra skäl nog till den titel, jag för
mina anspråkslösa penndrag valt; men det största, egentliga
skälet därtill ligger i den uppfattning, som af uppdraget i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
