Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 UTRESAN.
härom, då likväl en svensk präst fanns med ombord? Väl
hade jag i förväg lofvat att senare på dagen efter ankomsten
till Hull predika för de svenska sjömännen i vår därvarande
kyrka, men detta behöfde ju icke hindra mig från att först
hälla en morgongudstjänst ute på hafvet i den kyrkan, hvars
tak är himlahvalfvet. Kaptenen hade intet däremot, enär
båten icke i något fall kunde komma fram före klockan 12;
och landsmännen syntes med glädje begagna tillfället till
gemensam gudstjänstfirning. På en upphöjning å fördäck tog
jag plats. Starkt och härligt klang öfver vågen första versen
af n:r 370 i vår svenska psalmbok:
I Herrens namn far jag åstad,
och är i Gudi trygg och glad.
Är jag på vatten eller land,
betror jag mig uti hans hand.
Hans ord mitt hjärta tröst beskär
och mina fötters lykta är.
I lif och död är han mig när.
Till ingångsspråk tog jag Apg. 27, f.: »Se, Gud har
skänkt dig alla dem, som segla med dig. Varen därför
vid godt mod, I män; ty jag tror på Gud, att det skall så ske,
som det har blifvit taladt till mig.» Såsom det enda säkra
räddningsmedlet under lifvets stormar för att hinna fram till
vårt föresatta gemensamma mål framhöll jag därpå, med
ledning af böndagens högmässotext Gal. 2,6, den
evangelisklutherska reformationens lösen: Herren Kristus vår
vrättfärdighet. Ett helt nytt lif med okända, till en början kanske
ganska hårda öden gingo de flesta af mina åhörare till mötes.
Det var sannolikt en känsla häraf, som grep mången ibland
dem och gjorde, att icke få tycktes med större begärlighet,
än hvad som ty värr här hemma ofta är fallet, fatta uti den
genom ordet utsträckta frälsarehanden.
Kort efter gudstjänstens slut landade vi på Englands
kust, som länge nog framträdt å ömse sidor om den väldiga
Humberfloden, på hvilken vi under de sista timmarna gjort
vår lugna seglats. Stigna i land fingo vi strax förspörja, att
staden Hull däremot var allt annat än lugn. Spåren af den
stora brand, som nyss härjat de utmed stranden resta bräd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
