Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRESAN. 11
staplarna, äfvensom skaror af strejkande arbetare, hvilka
anställt denna förödelse, buro tydliga vittnesbörd härom.
Emellertid kom jag utan några äfventyr upp till mitt logis i lagom
tid för att hinna hvila ut en stund före början af
eftermiddagsgudstjänsten, vid hvilken ett rätt stort antal sjömän
från de i hamnen liggande skandinaviska fartygen samlats.
Efter en inledande blick på böndagens aftonsångstext Joh.
8,3 f. lade jag till grund för min predikan förra hälften af
episteln för dagen, fjärde söndag efter påsk, Jak. I, :i6
f.: »Faren icke vilse, mina älskade bröder. All god gåfva
och all fullkomlig skänk kommer ned ofvanefter från ljusets
Fader, hos hvilken ingen förvandling finnes eller någon
växlingens skugga. Efter sin vilja har han födt oss genom
sanningens ord, att vi skulle vara en förstling af hans skapade
varelser» Äfven den texten ägnade sig ju väl för en
reformationsfest. Först betonade jag, med stöd af v. :;, den
genom reformationen undfångna gäfvan såsom oss gifven af Gud,
om än förmedelst en människa, samt gjorde användning af
textens ord om Guds oföränderlighet till att häfda den
genom Upsala möte i Sverige stadfästa protestantismens enhet
med den ursprungliga kristendomen och dennas sammanhang
med den gudomliga skaparetankens ursprungliga världsplan.
Därpå öfvergick jag till att, i anslutning till förra hälften af
v. 18, göra reda för reformationens innebörd både såsom förande
fram till ny födelse och förande tillbaka till Guds ord. Till
sist gåfvo mig slutorden i samma vers om vår bestämmelse
att vara förstlingen af Guds skapelse jämte v. 6 ett godt
tillfälle till förmaning att rätt akta på vår förstlingsrätt och våra
förstlingsplikter. — Det föreföll att vara äfven nu i hela hopen
ett hjärta och en själ, då härefter svenskar, norrmän och
danskar tillsammans uppstämde Luthers jubelhymn:
Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga.
På aftonen var jag inbjuden till middag hos svensk-norske
v. konsuln ÅA. L. Flodman. Änskönt själf till börden svensk,
hade den gästfrie värden sitt hus ordnadt efter helt och hållet
engelskt mönster. Så snart desserten var serverad, aflägsnade
sig damerna, och de manliga deltagarne i middagen stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
