Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOSTON. 23
Efter att ha framburit hälsningen från hemlandet, där
dessa ord kort förut utgjort mångtusen troende hjärtans
fröjdeämne, manade jag de närvarande att sammanslutna i
anden med våra hemmavarande bröder gifva uttryck åt vår
gemensamma saknad och vårt gemensamma hopp medelst
tonerna af den gamla kära hemlandssången:
Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesu, fara;
men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här:
mitt sällskap sorg och möda är.
Långt från min Faders hus jag går:
ack, Herre, huru länge?
Men dit mitt öga icke når,
min ömma bön sig tränge!
Min suck, osäglig, innerlig,
skall dela skyn och hinna dig.
En skymt jag då i trone ser
utaf det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när, löst ur syndabandet,
bland helgonen jag, fri och glad,
får bo i lefvande Guds stad.
Till ämne för våra inledande jubelfest-betraktelser
uppställdes därefter
Jesu yttersta vilja
eller
Det ansvarsfulla testamente vi af vår
himlafarne Frälsare mottagit.
I första rummet ha vi att beakta, Ave han är, som
uttalat detta: Fader, jag vill. Ty redan däraf följer för oss
ett drygt och heligt ansvar med hänsyn till vårt handhafvande
af det oss gifna testamentet. Ingen annan i himmel och på
jord har såsom han kallat Gud för fader och kunnat till den
himmelske Fadern säga »jag vilb. Han är den, åt hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
