Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 I BOSTON.
Gud från evighet gifvit ende Sonens härlighet och som han
före världens grundläggning älskat. Han är vidare den, som
i motsats mot världen har känt Guds rättfärdighet på
samma gång som hans faderskärlek. Han är ock den af Gud i
världen sände, af de sina kände, hvilken kungjort Guds namn
såsom rättfärdig Fader eller den heliga kärleken. Han är
ändtligen den på Majestätets högra sida upphöjde, himlafarne,
åter förhärligade, som skall fortsätta med att kungöra det
namnet, till dess allt, som hans Fader gifvit honom, äfven
blifvit honom underlagdt. Se där, inför hvem du i dag är
ställd att aflägga räkenskap. öfver din förvaltning af det dig
genom hans testamente lämnade arfvet, hvilket Sveriges folk
såsom fullmyndigt för 300 år sedan tillträdde!
Hvad är väl detta testamentes innehåll? Ytterst att se
Sonens af Fadern undfångna härlighet. Däri ligger mer, än
vi nu förmå tillägna oss, ty i sin fulländning är ’det hvad
intet öga sett och intet öra hört och hvad i ingen människas
hjärta har uppstigit. Det är något obeskrifligt skönt och rikt
och härligt, som Jesu vänner få icke blott åskåda utan
tillika åtnjuta i den »lefvande Guds stad», hvarom vi nyss sjöngo,
staden med de många boningarna, dit Herren Jesus genom
sin himmelsfärd gått bort för att bereda de sina rum, staden
som har grundvalar, hvilkens byggmästare och skapare är
Gud, den heliga staden, det nya Jerusalem, som har Guds
härlighet. I den sista versen af vår text får dock detta goda,
hvilket Jesus åt de sina testamenterat och hvars trogna
bevarande måste vara ansvarsfullt, om annars något i denna
värld, ett trefaldigt närmare uttryck, dä det betecknas först
såsom en sig alltmer fördjupande och till trons mål, våra
själars frälsning, förande kunskap om Guds namn eller
innebörden af hans uppenbarelse i Kristus, därpå såsom närvaron
i dem af den kärlek, hvarmed Fadern älskar Sonen, och till
sist såsom Sonens egen personliga närvaro hos dem. Denna
delaktighet i Guds, den treeniges, natur är i sanning ett
oförgängligt, obefläckadt och ovanskligt arf, öfver hvilket vi
ha skäl att fröjda oss med en outsäglig och härlig glädje.
Men åt hvilka är detta arfvet i himmelen förvaradt, att
dem där uppe fullkomligt tillfalla och här nere på jorden i det
mått, som är förenligt med ändlighetens villkor? Icke världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
