Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 MOTTAGNINGSHÖGTID.
återkallat. Och edra liffulla målningar i de skönaste ord
hafva tillika omfattat svenskarnes arbete i detta land, den
nya världen.
Ännu mer, om möjligt, har edert hjärtevärmande tal om
det evangelisk-lutherska brödraskapet, vår enhet i tro och
hopp, väckt till lifligt medvetande andens gemenskap mellan
oss inbördes, änskönt åtskilda genom ett världshaf.
Synnerligen tacksam känner jag mig för det — jag må
säga rent ut — oväntadt fulltoniga erkännande, det
biskopliga ämbetet här rönt. Så vidt jag vet, ha vi svenskar aldrig
efter réformationen erfarit af detta ämbete någon skadlig
eller hämmande inverkan, men väl har den svenska
kyrkoorganisationen till stor del därigenom bevarat den fasthet,
öfver hvilken vi hafva att än i dag glädja oss. ...
Det kan måhända synas underligt, att jag fortsätter att tala,
då uttolkaren ty värr måste af ett plötsligt påkommet
illamående afbryta sitt åtagna värf och ingen annan synes hågad
att upptaga den fallna manteln. Själf är jag beklagligtvis alltför ’
litet mäktig edert stolta språk för att drista därtill öfvergå.
Och dock — hjärtat är mig för fullt, för att jag skulle kunna
låta det inträffande missödet genast förmå mig att tystna.
Jag tillåter mig därför några korta ögonblick taga de
»engelsk-talande lutheranernas», af hvilka jag har äran att vara hit
inbjuden, tålamod och öfverseende i anspråk, i förtröstan på
en viss likbesläktade andars inbördes hemliga förstånd, som
låter ett eller annat äfven oförstådt ord, utgånget från mitt
evangelisk-lutherska hjärta, träffa edra likaledes
evangelisklutherska hjärtan, likt en på afstånd förnummen hemlandston,
stammande från det gemensamma hemmet, allas våra i samma
dyrbara tro förenade hjärtans hem där uppe.
Att de få dagar jag här tillbragt varit otillräckliga för
att ens någorlunda fullständigt lära känna detta väldiga land
i medelpunkten af dess märkligt pulserande lif, är gifvet;
men att dessa dagar varit tillräckliga för att lära mig älska
det, är ej dess mindre visst. Detta har närmast berott på
de intryck jag, allt ifrån den stund jag beträdde
Nordamerikas jord, oaflåtligt fått af den djupa släktskapen mellan detta
land och hvad vi svenskar icke utan en viss stolthet pläga af
älder benämna »frihetens stamort på jorden». Det lärer ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
