Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFEST I NEW YORK. 35
en öfvermättan farlig brist på sedligt allvar, hvaremot
reformationen inlagt den mest befogade protest genom att, med
undanskjutande af alla falska medlare, ställa människan inför
lefvande Gud, för att låta henne se sin synd icke endast
såsom egen olycka och förnedring samt ett medmänniskors
kränkande i hvad som var deras eller mänsklighetens rätt,
utan framför allt såsom skuld mot honom, som är den
allsmäktige, säsom hans bedröfvande och förnärmande, som är
den allena gode. Detta är att tränga ned på djupet,
hvarvid den punkt till sist anträffas, där Guds helighetsfordran
på oss visar sig vara ef med krafven hos vårt eget sanna
väsen. När :då han, hvilken vi alla innerst i samvetets
obevekligt stränga dom höra tala, desslikes i ordet möter oss
med sin flammande vrede öfver synderna, hvilkens fulla
verklighet just i den fulla verkligheten af hans kärlek har sin
motsvarighet och rätt förstådt äfven sin grund, då först ha
vi trängt nog djupt in i kännedomen af vår synd och däraf
följande ställning till Gud såsom hämnaren öfver allt detta,
för att vägen skall vara i sanning banad för den oinskränkta
nådestillägnan, som utgör vår gemensamma tros högsta
företrädesrätt.
Längre framåt! Under det att romanismen allt igenom
utmärker sig för ett neddragande af det andliga och eviga
i timlighetens och lekamlighetens former, läter den kristna
läran i sin högsta gestalt människan i tron liksom antecipera,
d. ä. i förväg gripa och äga, hvad som till dess fulla
verklighet icke är jordiskt utan himmelskt. Då vi nu hafva
blifvit rättfärdiggjorda af tron, hafva vi frid med Gud genom
vår Herre Jesus Kristus och berömma oss af hoppet om
Guds härlighet. Lutherdomen vet icke af någon väsentlig
skillnad mellan att rättfärdiggöras och att härliggöras. Och vi
kunna lika litet som vår lärofader låta fråntaga oss den oinskränkta
tillgången i tron till Guds faderskärlek i Kristus Jesus,
vissheten om vär barnarätt redan här nere och det därmed
oupplösligt förbundna samarfvet med den förstfödde brodern, som
gått före oss att där uppe bereda oss rum. Nog känna vi
med bäfvan möjligheten af ett affall genom otrohet mot vår
himmelska kallelse; men denna möjlighet skall blott tjäna
att hälla oss dess mer vaksamma mot kött och värld, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
