Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I PHILADELPHIA. 41
hafva fätt höra nordisk tunga inom denna elitkår af
engelsktysk bildnings förkämpar i den nya världen. Själf begagnade
jag mig äfven nu af tyskan såsom det språk, på hvilket jag
hade grundad förhoppning att jämväl i denna krets varda af
alla förstådd.
Många vore de förhållanden, hvilka samverkade att på
mig göra djupt intryck. Jag stode här på gammal svensk :
grund — omgifven af män, hvilka vigt sitt lif åt samma höga
uppgift, som under trettio år varit jämväl min lefnads
kallelse — vid den centrala härden för en verksamhet, som
ginge ut på intet mindre än att till hela den nya världens
tjänst häfda Delaware-fädrens »rena evangeliska lära» — inför
en akademisk ungdomsskara, som lifligt minde mig om hvad
som för studenten och läraren i lika hög grad alltid var min
ögonfägnad, min ögonsten. Slutet af mitt tal återgafs af en
engelsk platstidning på ett sätt, som sannade förhoppningen
om tyska språkets fulla brukbarhet på detta ställe, sålunda:
Doctor von Schéele concluded his speech with a reference
to the tree oldest Muses of the Greeks, Memory (Mnämosynä),
Meditation (Melerä) and Song (Aovidä). Having dwelt for
some time on the deep significance in this idea of antique
mythology, the speaker mentioned the tree nations, who had
influenced the life on this place, the English, the German
and the Scandinavian, as characterized by the same idea.
»The English», he said, »opens for us the gates of Memory,
and shows that only in the past can we find the beginnings
of the true future; the German teaches us to look inward;
and the singing Scandinavian to look upward.» Dr von Schéele
became very patriotic when speaking of his own countrymen,
but finished by advising the students to be faithful in their
own native call. »Be true men, be true Christians, then you
will be true Americans!»
Nu uppstämde kören Luthers segerhymn (n:r 124 i vår
svenska psalmbok), hvarpå följde den härliga tyska sängen
»O, Gottes Sohm, till hvilken melodien blifvit satt af Adolph
Spaeth, den ene af de bägge ännu onämnda professorerna
inom härvarande högt ansedda teologiska fakultet, the
Lutheran Theological Seminary at Mount Airy. Den andre är
Joseph Seiss, en mycket framstående författare på teologiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
