Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFEST I MINNEAPOLIS. 67
blifva. Ja, »lofva Herren, min själ och allt det uti mig är,
hans heliga namn! Lofva Herren, min själ, och förgät icke
hvad godt han dig gjort hafver, den dig alla dina synder
förlåter och helar alla dina brister, den ditt lif förlöser ifrån
fördärf och kröner dig med nåd och barmhärtighet, den dig
uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung
och frisk såsom en örn Eller finnes någon här, som icke
känner sin själ vilja liksom på örnvingar stiga mot höjden,
för att tacka och prisa vår Gud, att han varit och fortfarande
är oss så huld och god, trots alla våra försummelser och
öfverträdelser, all vår ovärdighet? Ty hvad kan vara mer
ägnadt att stränga själens harpa till tacksamhetens jubel, än
tanken på den Guds trofasthet, som under sekler blifvit oss
bevisad, i det att ljusstaken icke flyttats från dess rum i
Nordanlanden, utan fastmer ljuset ännu lyser alla dem, som
äro i huset, ut öfver tvenne världsdelar?
Denna stund är vigd åt ett stort och heligt minne, som
kommer oss att glädjas och jubla inför Herren vår Gud. Men
tjänen Herren med fruktan och fröjden eder med bäfvan!
Stundens höga vikt kräfver, att med jublet förbindes ett
allvarligt rannsakande af
Vår tids allmänna karakter
| eller
De faror, mot hvilka nutidens ättlingar af Upsala
mötes män hafva att manligt strida.
Om vi då gå att med hänsyn till föremålet för vårt jubel
undersöka den tids kynne, uti hvilken vi befinna oss och
hvars barn vi i mer än en bemärkelse samtligen äro, så lärer
den icke kunna frånkännas karakteren af en storhetstid. Ja,
så stor och skickelsediger träder denna tid fram för min
andes öga, att endast tvenne af de tidsåldrar, hvarom
häfderna ha att förmäla, förefalla mig mer epokgörande,
nämligen reformationstiden samt tiden för Guds sons inträde och
verksamhet i världen. Äfven nu äro många betydande
krafter i rörelse, och otacksamt vore det att icke erkänna den
nåd, som innebäres uti att ha fått sitt lif af den gudomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
