Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFEST I MINNEAPOLIS. 71
eller påfve, längre beskyddade honom, svarade Luther: »Under
himmeln.» Så hafva ock de svenska reformatorerna, en
Olaus Petri, en Laurentius Andre&, tänkt och därefter
handlat, då de beröfvades ämbete och egendom, ja hotades med
förlust af själfva lifvet, i det att konungen, som förr var deras
mäktige vän och beskyddare, icke blott öfvergaf utan helt
vände sig emot dem. Hvar är nu denna gudhänvända
sinnesart, detta frimodiga öfverlåtande af allt till vår himmelske
Faders vårdande kärlek, hvilken han bevisat oss genom att
utgifva sin ende Son och efter dennes återgång till Fadern
genom Hugsvalarens sändande, hvarom vi i den nyss firade
pingsthögtiden å nyo påmints? Tron är ej mer hvad den
fordom var; och denna vår tids trossvaghet har på samma
gång sin yttring och sin orsak i bekännelsens svaghet. Det
är icke blott det kyrkliga läroämbetets, det är hvarje kristlig
faders och moders, hvarje andlig ledares och mognare väns
heliga kallelse inom vår kyrka att fulltonigt i ord och
handling bekänna den tro, som af själ och hjärta var våra fäders
och åtminstone i objektiv bemärkelse, Gud vare lofvad, ännu
tillhör oss, deras barn. Denna vår tros kärna, dess innersta
väsen, must och märg är intet annat än den på Guds eget
ord och löfte grundade tillförsikten och öfvertygelsen, att
människoandens djupaste behof, behofvet att komma Gud
nära, att få vara hos Gud och hafva Gud hos sig, i Jesus
Kristus blifvit för tid och evighet uppfylldt och tillfredsställdt.
På trefaldigt sätt har Gud genom sin Son ingått i
mänskligheten, såsom högsta sanningsvittne, öfverstepräst och
konung. I motsvarig trefald ha vi evangelisk-lutherska kristna
att i allt vårt lif bekänna honom såsom vår ende rätte Herre.
Alldeles utan sådan bekännelse äro vi visserligen icke heller
nu i något af dessa hänseenden. Guds ande är tvifvelsutan
alltfort ibland oss närvarande och äfven verksam. Pingstens
välsignelse har icke upphört, icke kunnat upphöra. Men
flämtande och matt brinner ty värr mestadels den eld, som
för 300 år sedan spred ett så stadigt sken och gaf ifrån sig
en så jämn värme. En hastig blick åt de tre angifna
särskilda hållen skall öfvertyga oss, att faran på alla dessa håll
är ganska stor men ojämförligt störst i afseende på vår
prästerliga kallelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
