Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 JUBELFEST I MINNEAPOLIS.
lika allmänt möter oss, hvarthän blicken än må vändas.
Skenbart oförenliga motsatser, se där hvad som mer än något
annat torde vara den närvarande tidens signatur! Och här,
likasom så ofta annars, gå motsatserna öfver i hvarandra.
Ganska naturligt är, att den, som icke vill stödja sig på Gud,
måste söka sitt stöd i naturens krafter eller, då dessa snart
visa sig blinda, hårda, obevekliga, hos medmänniskor; ty stöd
kan dock den ändliga varelsen icke i längden undvara.
Tjänstvilligt erbjuder i dag som fordom den store påfven stödet af
allahanda inbillade makter, och de äro icke få, som låta sig
häraf bedåras. Men han är visst icke den ende, som för
tidens osjälfständiga andar öppnar famnen. Här står rundt
omkring oss en stor skara småpåfvar, hvilka utan påfvenamn
likaledes åsyfta att få de arma stackarne in under ett ok,
ingalunda mindre tryckande och förnedrande än det romerskt
påfliga oket. Vår Frälsare har själf förutsagt, att så skulle
ske, då han sade: Jag har kommit i min Faders namn, och
I mottagen mig icke; kommer en annan i sitt eget namn,
honom skolen I mottaga. Men huru är sådant möjligt?
Allenast därigenom, att denna världens Gud har förblindat de
otrognas sinnen, att för dem icke skall stråla ljuset af Kristi
härlighets evangelium.
Denna förening af själfgodhet och osjälfständighet, som
tillhör vår tid, har sin rot i tidsandans allmänna benägenhet
till frigörelse från Gud i stället för, hvad som dock var
reformationens innersta grund, själens djupa behof af frigörelse
i honom. Det gifs ingen större fara för människan än denna,
att inbilla sig kunna undvara Gud. Hennes farkost vräker
då utan kompass omkring på detta lifvets stormiga haf.
Aldrig har ett människohjärta kommit från ängslan till ro,
från svagheten till styrka, förrän det hvilat vid Guds hjärta
och där funnit frid samt med friden i Kristus Jesus Andens
lefvandegörande kraft. Det är reformatorernas sanna
berömmelse att hafva insett och behjärtat denna människans
litenhet i sig själf och storhet i Gud. En gång i sanning frigjorda
och med Guds ord obetingadt på sin sida hvarken kunde
eller ville de afstå från bekännandet inför all världen af denna
sin med bibelns vittnesbörd öfverensstämmande lifserfarenhet.
Tillfrågad, hvar han skulle vara, när ingen, hvarken kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
