Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFEST I LINDSBORG. 87
manlig själfständighet är nu som fordom ej heller i det gamla
fäderneslandet låg, det kan jag försäkra. Därför har ordet
auktoritet där som här öfver hufvud i våra dagar en föga god klang,
enär man icke sällan betraktar auktoriteten såsom
själfständighetens motsats. Kanske är ock grunden till den
beredvillighet, hvarmed på ömse sidor om världshafvet förslaget att
högtidlighålla Upsala mötes trehundraårsminne, i icke ringa
grad att söka i föreställningen om detta möte, såsom det där
skulle haft sin betydelse i att upphäfva eller åtminstone
förringa auktoritetens vikt. Men skulle så vara fallet äfven med ’
några ibland de stamförvanter, inför hvilka jag har äran att nu
uppträda såsom högtidstalare, nödgas jag strax frånsäga mig
detta medel att tillvinna mig edert öra, enär en sådan
föreställning intet annat vore än en tom inbillning.
Reformationen har lika litet som den ursprungliga kristendomen
velat göra något afbräck i vare sig gudomlig eller mänsklig
auktoritet. Tvärt om att stärka henne genom åtskiljande
mellan falsk och sann sådan samt befästa den senare genom att
aflägsna den förra, det allena var innebörden af Upsala möte
1593:
Auktoritet kan människan rätt och slätt icke undvara.
Detta följer redan af hennes ändliga natur, men än mer af
den andliga förvändhet, hvari hela mänskligheten är genom
synden försatt. Olydnad mot Gud, världssinne och
själfviskhet ha olyckligtvis fått en sådan makt öfver allt hvad
människa heter, att det fordras starkare krafter än de, som
människan inom sig själf äger, för att hon skall varda i stånd att
fritt utveckla sitt väsen enligt dess höga art. Härtill erfordras
något som på henne inverkar ofvanefter, drager henne
uppåt och så låter hennes väsen avEavew, d. v. s. komma fram
i dagen, skjuta upp och växa, såsom det anförda grekiska
stamordet just närmast brukas om jordens naturliga
växtlighet. Ja, det är mycket uttrycksfulla ord, hvarmed det nya
testamentets grundspråk beteckna å ena sidan människan
såsom ävdpuwros, d. ä. den uppåt blickande, så att säga
oafsiktligt en högre hjälp sökande, och å andra sidan
auktoriteten såsom just den till henne ofvanifrån utsträckta handen,
den himmelens sol, genom hvars till jorden nedsända ljus
och värme de i hennes lifsträd inneboende safterna lösas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
