Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 JUBELFEST I LINDSBORG.
sättas i rörelse, så att trädet förmår grönska, blomma och
sätta frukt.
Det är människans storhet, att hon icke, likt växtrikets
föremål och öfver hufvud allt det öfriga till naturområdet
hörande, måste fylla sin gifna bestämmelse, hinna sitt
föresatta mål. Däri ligger människans företräde framom naturen,
att hon kan förfela sin uppgift. Hvad det må vara, men
någon ära är det på intet sätt de göra mänskligheten, hvilka
lära, att alla människor ovillkorligt skola till sist varda saliga.
Fastmer innebär detta den djupaste förödmjukelse, ett
människans neddragande inom naturlifvets, ofrihetens sfär. Nej,
lika visst som hon icke kan vara utan hvarje auktoritet, lika
visst sättes hon förr eller senare, på en eller annan väg, i
tillfälle att själf bestämma, hvilken auktoritet hon vill följa
och lyda. Faller hennes val på honom, som vill trolofva sig
henne för evig tid uti rättfärdighet och dom men ock uti
nåd och barmhärtighet, då blifver hon hans trolofvade i tron
och skall känna Herren. Gör hon åter rökoffer åt Baalim
och pryder sig med spännen och halsband och löper efter
sina bolare och förgäter Herren, så får hon den lön, hon sökt,
med otrons, barn. Detta förblifver städse, såsom en af den
germanska folkstammens största tänkare angifvit, hela
världshistoriens egentliga och djupaste fråga, hvilken alla andra
frågor äro underordnade, frågan om tro eller otro, hvarmed
ingalunda betecknas motsatsen mellan erkännande af någon
auktoritet och fullständig auktoritetslöshet, utan
undergifvenheten under den ena eller den andra af två motsatta auktoriteter,
Gud och världen.
I medeltiden, likaväl som i kristenhetens äldsta tidsålder,
var det Gud, som utgjorde den auktoritet, under hvilken
människorna kände sig stå. Men mer och mer hade det
gudomliga fått ikläda sig ändlighetens former, så att kyrkan
såsom yttre samfund föga mindre än antikens borgerliga
samhällsordning trädde i det inre, andliga gudsrikets ställe.
Häremot inlade Martin Luther sin världshistoriska protest,
framdragande Guds heliga ord ur de gömslen och lösande det
från de bojor och band, hvari detsamma af den romerska
katolicismen under mer än ett årtusen hållits doldt och
fängsladt. På samma gång reformationen sålunda frigjorde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
