Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 JUBELFEST I LINDSBORG.
med Gud, hennes underläggande under och upplyftande till
honom genom den historiskt gifna auktoritetens på samma
gång höjande och böjande, tyglande och tilldragande
inververkan. Rousseaus Emile och Tellers Religion der Miindigen
lärde hvar på sitt egendomliga, där romanska, här germanska
sätt, att idealet för människan vore befrielse från alla
historiska makter, äfven den positivt fattade kristendomens makt,
för att hon måtte utvecklas till själfständighet eller blifva —
med en förut nämnd modern term — »a self-made (rättare
self-subsisting eller helst independent) man»>.
Hvarifrån då hämta stoffet för den myndigvordna
människoandens näring och vederkvickelse? Ty att bäggedera
behöfvas, kunde icke ens dessa den mänskliga själfständighetens
banerförare förneka. Från naturen, förklarar fransmannen;
ur människans eget väsen, svarar tysken. Den förment
oskuldsfulla naturenligheten och det sunda mänskliga förnuftet fördes
nu fram, än åtskilda, än förenade, såsom de där hade att
intaga den detroniserade öfvernaturliga auktoritetens tomma
plats. Aldrig hade man hört större ord, än man nu en tid
bortåt fick höra om människans medfödda naturliga förmåga
till det goda; men aldrig har man i verkligheten erfarit mindre
däraf. Och i samma mån vältaligheten i denna riktning
tillväxte, aftog kraften att tåligt bära de med vårt jordelif
oundvikligt förbundna vedervärdigheter och manligt hålla ut
i den alltmer kräfvande kampen för tillvaron. Så kom ett
plötsligt omslag från den löjligaste själfbelåtenhet till den
ömkligaste misströstan, ja förtviflan. Dit måste det komma
för enhvar, som icke har annan tillflykt än sig själf och sina
likar eller medvetslösa, obevekliga naturlagar att lita sig till
i lifvets strid och dödens.
Man visste emellertid då ej bättre råd att gifva vare sig
från naturalismens läger eller från rationalismens, än att
nedstämma anspråken och mana den vingklippta människoanden
att åtnöjas med timlig lycka och timlig nytta, hvartill en i
utsikt ställd oerhörd utveckling af naturens hittills föga
tillgodogjorda krafter jämte splitter nya samfundsformer skulle
föra. Sålunda ville man genom en förespeglad jordisk
lycksalighet ersätta den förlorade himmelska saligheten, låta
evdämonism och utilism träda i stället för det trons lif, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
