Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFEST I LINDSBORG. 89
kristnade mänskligheten från en med gudomligt
myndighetsanspråk uppträdande rent mänsklig auktoritets lagstadganden
och återförde henne till bibelns alltid friska källådror med
springande vatten till evigt lif, fördes denna mänsklighet
sakligt framåt genom en rikare andlig lifserfarenhet, som
tillförne endast här och där på ett oklarare sätt ägt rum
men nu i vida mer omfattande skala och med långt större
klarhet gjorde sig gällande. Det var erfarenheten af Guds
andes lifgifvande verksamhet i den på Kristus troende
människans hjärta till ljus och frid, till rättfärdighet och salighet.
Gud är det, som af faderlig godhet och oförskylld nåd,
utan förmedling af något utvärtes kyrkoväsen eller någon
världslig samfundsmakt allenast på grund af sin sons Jesu
Kristi dyra förtjänst förlåter hennes synder och gifver henne
barnets fria tillgång till sig. Därigenom varder ingalunda
auktoritetsställningen upphäfd och människan sin egen herre;
men hon känner sig sålunda i djupet af sitt väsen fri och
lycklig, emedan hennes egen insikt och vilja föra hän till
detsamma, som auktoriteten bjuder.
Intill det sjuttonde århundradets slut var denna
auktoritets välde tämligen obestridt. Visserligen icke så, som om
det skulle hafva öfverallt i lifvet förefunnits förhållanden, som
motsvarat de rådande åsikterna, blott att dessa åsikter voro
allmänt erkända eller omotsagda och att de läto i samlefnaden
frukter träda fram, hvilka tydligt nog ådagalade, hvilken
lifskraft var i dem innesluten. Både hem, stat och kyrka buro
därom vackra vittnesbörd, om än individens lefnadssätt
mångenstädes lämnade rätt mycket öfrigt att önska. Nekas kan aldrig,
att vid sidan af åtskillig det enskilda lefvernets råhet, som
synnerligen genom de talrika och långvariga krigen vann
näring, fanns då inom den kristnade världen öfver hufvud och
synnerligen inom vårt gemensamma hemland en gudsfruktans
och fromhetens, lydnadens och stillhetens ande, om hvilken
vi numera knappt kunna göra oss någon rätt föreställning.
Helt annat blef förhållandet allt ifrån ingången af det
adertonde seklet, utmynnande i det s. k. upplysningens
tidehvarf i slutet af detta och början af vårt eget århundrade.
Den humanitet, som nu blef tidens lösen och än i dag så
är, skulle ej längre bestå i människans största möjliga likhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
