Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREFALDIGHETSSÖNDAG. 97
månen var där fet och god. Vingårdens herre ägnade sin
härliga skapelse tillika den trognaste vård. »Han gärdade
omkring honom och med stenhopar bevarade (rensade från
sten); han byggde ock ett torn däruti och grof en press»
samt — det viktigaste af allt — »satte ädla vinträd däruti>.
Med full rätt utropar han därför: »Nu dömen, I Jerusalems
inbyggare och I Juda män, emellan mig och min vingård.
Hvad skulle man dock mer göra min vingård, det jag honom
icke gjort hafver?» |
Vingårdsmannen väntade, att hans vingård skulle bära
drufvor. Ty sedan de ursprungliga ädla träden blifvit
maskstungna och i grund fördärfvade, rann där upp för Herren,
såsom en vidja och såsom en rot utur torr jord, en friskt
grönskande, fruktbärande telning, d. ä. det sanna vinträdet,
hela världens Frälsare, han på hvilken hvilade Herrens ande,
vishets och förstånds ande, kunskaps och Herrens
fruktans ande. Ännu efter den öfver vingården gångna
förödelsen voro alltså äkta drufvor att af honom vänta; men -—
plötsligt vänder sig glädjesången i sorgesång — han bar
vilddrufvor. »Hvi hafver han burit vilddrufvor, då jag väntade
efter att han skulle burit drufvor?» Närmast är det väl det
israelitiska förbundsfolket, detta gäller, men i vidsträcktare
bemärkelse äfven oss, det nya förbundets medlemmar. »Så är nu
Herren Sebaots vingård Israels hus, och Juda män hans lustiga
plantering. Han väntar efter rätt, si, så är här intet annat än
öfvervåld; efter rättvisa, si, så är här alltsammans klagomål.>
O, att vi måtte enhvar för sig och alla tillhopa taga rätt till
hjärtat denna den himmelske Faderns klagan och sorg öfver
vingårdens ofruktbarhet eller alltför ringa fruktbarhet!
Härom säger Jesus i vår text: »Hvar och en gren i mig,
som icke bär frukt, den tager vingärdsmannen bort; och
hvar och en, som bär frukt, den rensar han, att den må bära
mera frukt» Det förra alternativet innebure den slutliga
yttringen af Guds straffande rättfärdighet, sedan alla andra
försök till trädets bevarande och vård visat sig overksamma.
Det senare åter af dessa alternativ utgjorde knappast någon
yttring af stränghet utan snarare af den tuktande skötsel,
hvarförutan växtligheten blefve förhindrad. Huru skulle väl
ett träd kunna växa och frodas, med mindre de grönskande
von Schéele, Hemlandstoner. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
