Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 TREFALDIGHETSSÖNDAGEN.
grenarna behörigen kvistades, lika väl som de torra måste
borttagas? Så måste vi ock städse hafva öppet öga för
betydelsen af de gudomliga skickelserna i världen med hänsyn
till både den enskilda människan och mänskligheten i det
hela. Men vi få i intet fall så fastna i aktgifvandet på Guds
rättfärdighets stränga domar, att vi icke någonsin hinna fram
till det fulla behjärtandet af den oändliga godhet och
barmhärtighet, hvarmed vår himmelske Fader både ursprungligen
hos oss nedlagt det helighets- och härlighetsbehof i
oupplöslig förening, hvaraf ett litet och förtorkadt men likväl icke
alldeles genomvisset rotskott på själens botten ännu finnes
kvar, och — sedan vi måst för syndens skull blifva ur
paradiset fördrifna — i denna världens öken planterat ett nytt,
sant vinträd samt åt alla beredt att af dess rot och fetma
varda delaktiga. Lof och pris vare vår himmelske Fader,
som i Kristus Jesus så älskat oss! Må vi aldrig förgäta, att
det är hans, Gud Faders, förhärligande, som skall utgöra den
djupaste bevekelsegrunden för oss att bära mycken frukt,
hvartill ju tacksam genkärlek borde själfmant drifva. Ty,
säger aposteln, allt sker för eder skull, på det att nåden,
som öfverflödat, må för de mångas tacksägelsers skull lända
till Guds pris.
Detta Faderns förhärligande ställes af Jesus i närmaste
förbindelse med lärjungaskapet hos honom själf, såsom det
i texten heter: »Därigenom är min Fader förhärligad, att I
bären mycken frukt; och I skolen blifva mina lärjungar.»
Att blifva Jesu lärjunge innebär ett viktigt steg framåt för
en människa, som ställt sig under Guds faderligt fostrande
ledning och så af hjärtat önskar, att hennes lif icke mätte
blifva utan frukt, d. v. s. lända till Guds ära samt till
välsignelse både för henne själf och andra. Det är, som om ett
nytt ljus uppginge i själen, hvarje gång hon finner Jesu ord
just innebära lösningen af hennes lifs stora frågor. Då
försiggår hos henne i andlig bemärkelse något liknande det,
som på yttre sätt tilldrog sig, när de första lärjungarne
öfvergåfvo allt och följde honom. På detta stadium af den väg,
hvilken vandra »de jordens barn, som sig till himmeln ärna>,
gör hon sig af hans ord liksom en lefvande helbild, och med
den hjärtebilden umgås hon, hvad det lider, allt förtroligare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
