Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREFALDIGHETSSÖNDAGEN. 99
låtande sig af honom straffas, förmanas men ock tröstas
och upprättas, efter den olika beskaffenheten af de
lefnadsförhållanden, genom hvilka hon föres fram mot sitt mål.
För hvarje dag lär hon in åtskilligt men lär sig af med än
mer. Och då lärjungen understundom icke rätt förstår hvad
läraren talar, tror han icke dess mindre äfven detta dunklare
tal, på grund af de erfarenheter som redan kommit honom
till del genom det enklare, redan förstådda och bepröfvade
talet af samme lärare.
Men ett svårt prof förestår, när samvetet en gång blifvit
helt uppväckt och det börjar förefalla, som om det förra
nästan broderliga umgänget med Jesus icke kunde få vidare
fortgå, enär han synes fordra allt mer och gifva allt mindre,
på samma gång som den hittillsvarande trygga
barnaställningen till Fadern i höjden tyckes rubbad, så att det snarare
kännes, som stode han i begrepp att borttaga en ofruktbar
gren än blott rensa en för litet frukt bärande. Det kan vara
ganska olika grader af häftighet i dessa det högre andliga
lifvets vårstormar, men hos ingen uteblifva de alldeles, om
där skall för själslifvet inträda full och stadgad sommar. För
mången erfares det så, som vore han allaredan utkastad,
liksom en af de förtorkade grenar, hvilka man samlar
tillhopa och kastar dem i elden och de brinna. Då gäller det
att kunna rätt taga vara på det ordet om Faderns kärlek
och Sonens tillika: »Såsom Fadern har älskat mig, så har
ock jag älskat eder; förblifven i min kärlek.» Vore nu någon
andlig ledare nog oförståndig att tala med sin sålunda i den
mörka dalen införde broder om dennes egen kärlek till och
lif i Jesus samt Guds därpå hvilande välbehag, skulle detta
snart visa sig vara såsom ett ropande i öde skog. Nej, vid
ett sådant själstillstånd duger intet, slätt intet att framhålla
förutom Herren Jesu kärlek till syndare och Guds kärlek till
oss för hans skull. »Förblifven i mig», » min kärlek!»
Lyssna till och anamma dessa tröstrika tillsägelser af Jesu
mun; de gälla dig, du bedröfvade själ, såsom han ju kallar
till och med den ofruktbara grenen, hvilken Fadern står i
begrepp att borttaga, en gren Zz honom. Det talet, och det
allena, förmår läka de i hjärtat förkrossade, det och det allena
tjänar till att försätta de sönderslagna i frihet; ty detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
