Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 ’ TREFALDIGHETSSÖNDAGEN.
den i det gudomliga ordet närvarande Anden, bli håg och
sinne mer och mer gudhängifna, så att hon intet annat vill,
än hvad hennes himmelske fader och broder vilja. Hvad
under då, att hon får, ja har de böner, som af henne
frambäras. Erhåller hon icke strax hvad hon bedit, så vet hon,
att hennes egen utvecklingsgrad eller sammanhanget med
den öfriga mänskligheten gjort ett uppskof af nöden. Hon
bidar därför stilla men håller uti, trängande sig allt närmare
fadershjärtat med barnahjärtats rätt, sökande nya bönevägar,
oaflåtligt klappande på hemmets dörr. Det är ju Jesu ande
som hos henne verkar, suckar och ropar, skulle Gud då icke
höra sin egen, älskelige Sons bönerop, i hvilken han hafver
ett godt behag? Icke är han en gud lik Baal, som begrundar
eller hafver något att beställa eller är ute på marken till
äfventyrs? Nej, med Elias dristar sig äfven det minsta Guds
barn, den ringaste af Jesu bröder frimodigt säga till Herren:
»Herre, låt i denna dag kunnigt varda, att du är Gud i Israel,
och att jag allt detta efter ditt ord gjort hafver. Hör mig,
Herre, hör mig, att detta folket må veta, att du, Herre,
är Gud.»
Ett särskildt sätt för den lifsmeddelelse, som mellan
Jesus såsom det sanna vinträdet och grenarna i detsamma
äger rum, utgöres af den heliga nattvarden, hvartill jämväl
i dag bjudning utgått och en stor del af dem, hvilka hittills
denna dagen allenast genom ordets och bönens förmedling
det eviga lifvets krafter tillbjudits och tillflutit, anmält sig
att säsom Herrens bordsgäster komma. Mot dex predikan
om vårt vinträd och dess grenar gå inga ord för sig allena
upp. Det är något oförlikneligt gripande, när en hel menighet
sålunda förkunnar Herrens död, till dess han kommer.
Visserligen är det i främsta rummet nattvardsgästerna, åt hvilka,
så vidt de i andens fattigdom och hänblick till den allena
rike gå där fram, beskäres det fullaste åtnjutande af
vinträdets saft och kraft, i det de undfå den helige Andes
smörjelse, besegling och underpant i sina hjärtan; men alla
de, som andäktigt åskåda denna högheliga handling, erhålla
ock den yppersta belysning af det lifsförhållande mellan Gud
och den troende människan, hvarom vi nu haft att tala och
höra. Ty altarets sakrament utgör det högsta drickande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
