Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA JUBELFESTEN I CHICAGO. 123
dagen den 5 juni därtill bestämda, och det i Central Music
Hall, den efter svensk måttstock enorma lokal, hvarest det
stora minnet skulle i millionstaden af svenskarne begås.
För att söka få ett samband till stånd mellan de bägge
festtalen, hvilka det ålåg mig att härvid hålla, beslöt jag mig
att se den sak, jag hade att behandla och som ju båda
gångerna var en och densamma, vid det förra tillfället ur
objektiv, vid det senare åter ur subjektiv synpunkt. Men
ehuruväl denna åtskillnad tydligt angafs, icke blott förmedelst
ämnenas skiljaktiga formulering utan äfven genom att
uttryckligt påvisa det inbördes förhållandet dem emellan,
lyckades jag icke undgå missförstånd hos åtminstone en af mina
åhörare, som i en okyrklig svensk Chicagotidning uttalade
sin sorg öfver den svenske biskopens framhållande af hvad
anmärkaren spetsigt kallar »den heliga allmänneliga
statskyrkan» (den rena evangeliska lärans kyrka), hvarjämte han
ogillar högtidstalarens uppfattning af det kyrkliga ämbetet,
enligt hvilken »jag fattig syndare» — säger han — »var i ett
tag bortsopad från denna tjänste- och ämbetsmannabana». I
anslutning härtill ställer samme anmärkare till mig den
samvetsfrågan, om jag »icke tror, att det är i högsta grad farligt
och ansvarsfullt att (genom åtskiljande af det särskilda
prästämbetet i Kristi kyrka på jorden från det allmänna kristna
prästadömet) insöfva den oomvända världen uti den djupa
förvillelsen, att den är en omvänd, helgad församling, hvars
hufvud är Kristus». Ja, han slutar med att anmäla mig till
examen inför Jesus Kristus med åberopande af Joh. 21,:15 f.
— Då jag så ofta där ute rönte ett erkännande, som gick vida
utöfver mina gåfvors verkliga mått, så kunde det ju vara
nyttigt för mig att på detta sätt underrättas, att äfven mina
allvarligaste bemödanden att dela sanningens ord rätt emellanåt
slogo fel. Häraf sökte jag ock inhämta och lägga på hjärtat
angelägenheten af att Guds ord icke blott läres »renZ,i hvilket
hänseende jag hoppas ej hafva felat vare sig då eller annars,
utan tillika klart, så att, för att bruka en gammal skön bild,
förkunnelsen blefve lik ett vatten, i hvilket lammet kunde
vada, lika visst som elefanten borde kunna däri simma, d. v. s.
att det gudomliga ordet komme till sin rätt både i afseende
på dess enkelhet och dess djup, både för enfaldiga och visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
