Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 FÖRSTA JUBELFESTEN I CHICAGO.
Men till saken!
Det första Chicago-jubileet inleddes med ett härligt
orgelsolo öfver koralen: »Vår Gud är oss en väldig borg» jämte
hälsningstal af doktor Erland Carlsson och bibelläsning med
bön af Augustanasynodens vice president, den älsklige pastor
C. M. Ranseen. Församlingen sjöng nu unisont svenska
psalmbokens n:r 268, och allt andades fröjd, jublande hans lof, som
. . » är den oss hafver skapat
sig till folk och fosterfår,
frälsat det, som var förtappadt,
och är den, som med oss står,
vill oss ändtligt föra in
uti himlaglädjen sin.
Likasom det gammaltestamentliga förbundsfolket i
Psaltarens 100:e psalm, hvaraf denna härliga lofsång endast är en
omskrifning på vårt tungomål, jublande bekänt sig vara
»Herrens folk och fosterfår», så aflades här en flertusenstämmig
bekännelse af det nya testamentets svenska Israel till honom,
som »är fast god och blid, håller tro till evig tid»; hvartill
kom den af 250 utvalda röster bestående jubelkörens alla
otillbörliga gränser nedbrytande förkunnelse, att »Herren är
konung och hafver sitt rike, så vidt som världen är, beredt,
att det blifva skall, och dömer folken rätt» (Ps. 96). Buren
af detta brusande lof i dess skilda former, gick jag nu att
frambära Sveas mig ombetrodda hälsning till svensk-lutherska
kyrkan på den ort, hvarest initiativet tagits till tros- och
kärleksgemenskapens stärkande mellan mor och dotter genom
att inbjuda en representant för den förra till deltagande i
den senares pietetsfulla hågkomst af sitt dyrbaraste
barndomsminne.
Låg där öfver hufvud någon gång något af kärlekens eld
i öfverbringandet af dessa hälsningar från Sveriges konung och
folk, saknande anhöriga och vänner, från hembygdens sol
och himmel, berg och dal, så var det nu. Till trohet
manade jag ock mot fädrens tro, i hvilken vi trots vårt timliga
armod ägde en rikedom af oskattbart, ovanskligt värde.
Under trenne tillryggalagda århundraden hade den trofaste
Herren burit oss på den rena evangeliska lärans starka örn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
