Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 HÖGMÄSSA I IMMANUELSKYRKAN.
myndighet? Visserligen, hvarken Gud eller människor;
hvadan ock Jesu rätta efterföljare måste hålla sig fjärran från
förväxling af de båda svärden, det andliga och det
borgerliga, såsom ju vår evangelisk-lutherska hufvudbekännelse mot
det påfliga åskådningssättet och tillvägagåendet, hvar helst
det må förekomma, gör med skärpa gällande.
Man har sagt, att tilltalsordet människa, hvarmed det
ifrågavarande svaret inledes, skulle gifva uttryck åt Frälsarens
ovilja öfver den framställda begäran. Vi skulle hellre vilja
kalla den häri uttryckta känslan för heligt vemod, såsom ju
ock vårt eget språkbruk medgifver, om blott den rätta
tonvikten, framkallad. af något liknande Jesu hjärtelag, träder
därtill. Men jag tillåter mig att häri på djupet se något mer
än medlidande: månne icke en vädjan till det rent mänskliga
rätts- och sanningsmedvetandet såsom allt högre andligt
medvetandes naturliga underlag? Åtminstone torde det vara oss
lofligt att göra denna användning af tilltalsordet i fråga
såsom ett maningsord. Ty värr är det nämligen så, att icke
blott å en sida natur och ande på ett alldeles oberättigadt
sätt pläga förmängas med hvarandra, utan å en annan sida
blifver det af människan sällan helt förlorade natursinnet för rätt
och sanning ofta tillbakasatt, hvilket dock hos själfve
brottslingen i fängelset merendels finnes kvar, såsom nog skall
granneligen märkas, om någon söker förorätta eller bedraga
honom. Mer än en gång finna vi Mästaren vädja till detta
allmänmänskliga sinne, så vidt det ännu i någon mån är
ofördärfvadt; t. ex. när han sade till fariséerna och några af
de skriftlärda, som hade från Jerusalem kommit till honom i
Galiléen, där han då vistades: »Just vackert, att I upphäfven
Guds bud för att hålla edra stadgar; ty I sägen: Om en
människa säger till sin fader eller moder: en korban, det är,
en offergåfva är det, hvarmed du kunde af mig hjälpas —
och I låten honom så icke mer göra något för sin fader och
moder.» Jag hoppas dylikt förvändande af den mänskligt
naturliga ordning, som Gud själf grundat och så väl i
människans samvete inskrifvit som i sitt heliga ord låtit skrifva,
inom en protestantisk församling sådan som denna
evangelisk-lutherska Immanuelsförsamlingen icke måtte vara vanligt;
men varningen torde dock äfven här icke vara alldeles obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
