Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND BARNEN. 141
XXV.
Bland barnen.
På middagen hade jag glädjen att få besöka
Salems-församlingens söndagsskola, där jag fritt återgaf Thomas Moore’s
bekanta saga Paradise and the Peri. Jag har ofta känt mig
gripen häraf, men nu mer än någonsin tillförne, i denna
ifrigt lyssnande barnskara, på hvilken den sköna dikten fick
såsom förut okänd alldeles omedelbart yppa de däri
innehållna enkla men djupa tankarnas makt att hänföra ung som
gammal. När vi i berättelsen hunnit till Peris sista sändning,
vid hvilken den ångerfulle syndarens tår af ängeln upphämtas
till himmeln och där befinnes vara det förut af honom
förgäfves sökta, allra kostligaste på jorden, lät jag det bedjande
barnet tillika vara den, som gjuter tåren, och det icke blott
af ånger öfver begångna felsteg och förefintliga brister utan
i första rummet af tacksamhet mot Gud för den kärlek, han
både genom sin Son och genom människor bevisat det.
Efteråt läste jag i en svensk-amerikansk tidning, att man
icke vidare behöfde spörja om den svenske gästens rätta titel
(såsom några gånger skett), ty den vore klar för enhvar, som
åhörde hans samtal med barnen föregående söndag. Svaret
vore nämligen säkerligen rätt funnet, om man titulerade
honom barnavän. Förläte man mig den själfbelåtenhet, som
kan synas ligga däri, att jag själf meddelar detta; men jag
kände mig verkligen så innerligt glad och belåten öfver titeln,
att jag finner mig uppfordrad att på detta enda möjliga sätt
uttrycka min tacksamhet och glädje. I sammanhang härmed
tillåter jag mig ock att meddela ett annat litet drag af mitt
förhållande till de små, hvilket belyser det nyssnämnda. En
liten gosse, som af sin mor tillfrågades, om han hölle af
biskopen, på hvilken han blickade så där tillitsfullt, som barn
kunna göra — och hvarigenom de mer än genom något
annat blifvit ställda oss till föresyn och efterföljd —, svarade:
»Ja, mamma; men biskopen håller ändå mer af mej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
