Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 HÖGMÄSSA I IMMANUENSKYRKAN:
trånga ladorna och bygga upp större, för att i - insamla
något af det verkligt goda, som varar, för att en gång
befinnas vara rik för Gud och därmed rädda lifvet, skulle än
priset vara att mista det. Ingen lär vara i okunnighet om,
hvari detta pris består eller hvilket det lif är, hvilka de
skatter, som måste offras; lika litet som om det lif, de skatter,
som äro rikedom för Gud. Motsättningen framträder klart
och enkelt i berättelsen om Davids son, vår Immanuels
förebild, hvilken såsom en ung dräng, den där ännu icke visste
sin utgång eller ingång, ej utbad sig ett långt lif eller
rikedomar och härlighet utan tackade Gud för hans trofasta,
stora barmhärtighet och bad om ett lydaktigt hjärta till att
förstå, hvad godt och ondt är. Det täcktes Herren väl.
Vill du ock täckas Herren? På ett gripande sätt utan
like ställes oss i denna dags evangelium för ögonen det
tvåfaldiga lifvet i världen, äfvensom skatterna, som en människa
här nere samlar åt sig själf och hvilka måste i döden för
alltid lämnas, och rikedomen för Gud, som följer henne i
Abrahams sköte. Ännu lefva vi alla tillsamman, men där
borta på andra sidan om den gröna port, som heter grafven,
skall varda befäst ett stort svalg mellan dem, som haft sin
skatt, föremålen för sitt hjärtas lust och begär, på jorden,
och dem, som haft sitt goda i himmeln. Väl oss, att vi
jämte detta fruktansvärda domsord fått från altaret i dag
tillika förnimma det johanneiska trösteordet: »Gud är kärleken,
och den som förblifver i kärleken, han förblifver i Gud och
Gud i honom. Däruti är kärleken fullkomnad hos oss, att vi
hafva frimodighet på domens dag.»
Oss är född förlossaren,
förbarmaren
1 Israel.
Gud blef man:
själf, Herren, han
blef här en träl.
Ljuflig hamn är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd och evigt väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
