Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA JUBELFESTEN I CHICAGO. 145
mellan katolsk och reformert trosåskådning å ena sidan samt
evangelisk-luthersk å den andra.
Det personliga närmande mellan Gud och människan, som
utgör all religions, enkannerligen kristendomens, högsta
ändamål, har förmedelst den evangelisk-lutherska
rättfärdiggörelseläran erhållit sitt mest innerliga och därför äfven mest
fullkomliga uttryck. Väl kunde det tyckas, som om denna
människans förening med Gud komme i fullare grad till:
stånd inom den »allena saliggörande kyrkan», hvarest
kyrkogemenskapen antages vara likbetydande med gudsgemenskap
och prästens tillsägelse om barnaskap med Guds egen
förklaring, mot hvilken intet jäf kan ske. Men såsom jag en
gång hörde den berömde teologen Tholuck i Halle härom
yttra sig till en viss grefve, som från den evangeliska
kristendomen öfvergått till papismen just för att ernå denna
ojäfaktiga visshet: »Ja, om grefven blott verkligen tror härpå, när
det gäller» — så är det ock. När det gäller, lär ingen, som
en gång kommit till erfarenhet om människors oförmåga att
gifva tröst i själanöd, sätta tro till någon människas försäkran,
vore det än själfve påfvens. Då förmår endast Gud trösta,
genom sitt ord och sin Ande; det hade Luther för egen del
erfarit, måhända äfven en eller annan ibland oss med honom.
Skall frisägelsen från död och dom taga fäste i en om sin
frälsning bekymrad själ, så måste den hafva evighetskarakter,
något som just saknas hos katolicismen, där timliga
förhållanden fått allt igenom träda i de evigas ställe.
Föga bättre beställdt är det härvidlag inom det
reformerta lägret. Äfven där har denna frågas afgörande blifvit
förlagdt till icke ringa del inom timlighetens råmärken, på
samma gång frågan delvis afgjorts utan allt samband med
den gifna verkligheten, genom knutens afhuggande i stället
för dess lösning. Ty hvad annat än ett alexandersvärd är
den reformerta läran om det ovillkorliga nådevalet eller, om
man hellre så vill, Guds från hans vishet och godhet lösta
allmakt, som omotsägligt bildar kalvinismens grundtanke.
Tröstlöst som detta äskådningssätt alltid måste i tillämpningen
blifva, har man inom samma läger likaledes tagit sin tillflykt
till de goda gärningarna, med förbigående af tron själf, som
saknade hon tillräckligt fast botten, intill dess trosfrukter, ja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
