Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTET MED ROCK ISLAND’S LÄRARE OCH STUDENTER. 149
presentation af den både genom antal och intelligens
betydande lärarestaten, hvarpå den blomstrande ungdomsskaran
tågade under sång fram emot rektors, den från Minneapolis
mig förut välbekante och högt värderade doktor Olssons,
bostad, där jag fått mig anvisadt ett det behagligaste hem
för de dagar, jag skulle komma att här tillbringa. Ungdomen
lägrade sig på kullarna där omkring. Högtidligt allvarlig låg
i omedelbar närhet den storartade läroverksbyggnaden, krönt
med sin väldiga kupol och omgifven af en mängd täcka
professorsvillor samt större och mindre trefna boningar för
lärjungarne utaf bägge könen. Solen var nära att gå ned, då
jag i lärarnes midt fick: från sagda hems trappuppgång
mottaga de ungas hälsning i ord och toner samt bringa dem
tillbaka den första hälsningen från det land, som för hvarje
svensk-amerikansk yngling och jungfru hägrar i de ljusaste
färger, såsom föreningen af allt stort och skönt.
På tvenne krafters harmoniska samverkan hvilar
framtidens hopp — så ungefär föllo mina ord, efter det jag
betygat min hjärtliga tacksamhet för det vackra mottagandet
samt i korthet framburit mitt budskap —, och de krafterna
heta pietet och liberalitet, af hvilka ingendera finge hos
ungdomen fattas. En ungdom utan hänsynsfull akt på framfarna
dagars visdomsrön och erfarenhetsskatter vore tillspillogifven
åt öfvermod och missmod i ömklig växling, till straff för dess
åsidosättande af det Guds bud, som har löfte med sig om
ett långt och lyckosamt lif på jorden. Ur den mark, som
forntids möda odlat, hämtade hvarje nytt släkte sin bästa och
kraftigaste näring. Intet fostrade så till ödmjukhet, ungdomens
yppersta prydnad, som att lära fatta sin egen tid såsom en
länk i den fortlöpande kedjan af generationer, hvilka aflösa
hvarandra, likasom intet vore i högre grad ägnadt att ingifva
den unge mod och tillförsikt att gripa sig an med en om än
skenbart aldrig så obetydlig lefnadskallelse, utan att behöfva
känna sig betydelselös, värdelös — det, för hvilket hvarje
ädelt sinne mest af allt ryser tillbaka. Men utan sinne för
höga framtidsmål blefve den unge gammal i förväg, en
vingklippt örn, som aldrig förmådde svinga sig upp i ljuset. Ett
visst ungdomligt svärmeri, en viss entusiasm vore ingalunda
något att hos ungdomen beklaga sig eller sörja öfver; ty,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
